Posts Tagged ‘william kennedy’

Pre Nobelpriset tension

torsdag, oktober 7th, 2010

cormacm

kul-transtromer

scrittriceteschio

Det känns lite som på julafton i unga år, man visste inte vad som dolde sig i det hårda paketet förutom att det var någonting bra och mycket mer spännande än i de mjuka. Det är sällan Nobelpriset innebär en besvikelse, men överraskad blir man från tid till annan.

Om inte en läcka är anledningen till att Cormac McCarthy ligger så bra till på Ladbrokes har jag svårt att se honom som årets vinnare, även om det givetvis skulle göra mig mycket belåten. Precis som när det där hårda paketet en jul visade sig innehålla ett piratskepp. Lite för bra för att vara sant, men ibland händer det otroliga.

Tomas Tranströmer, älskade Tranströmer, ingen förtjänar det mer och ska det bli en poet i år hoppas jag på trollsländorna.

Ett par trollsländor/ fasthakade i varann/ svirrade förbi

Talar vi novellförfattare ligger givetvis Alice Munro nära om hjärtat, även hon en favorit på Ladbrokes.

Och ska vi slänga upp bollen i luften och dra till med något oväntat får gärna Willam Kennedy eller Tobias Wolff plocka hem det.

Det är mina fem cent i frågan.

Vem hoppas du på?

“Att fortsätta, att få det att räcka lite längre, det är allt”

tisdag, februari 16th, 2010

vlautin

wild-horses

2878154116_bf7fefaaa9

- Det här är inte slutet på samtalet, vi hörs på mejlen, sa han och jag och Matt stapplade ut i vinternatten och tog oss till Snotty och för att smälta kvällen med en öl.

Sällan har jag träffat en lika prestigelös författare som Willy Vlautin och hade det inte varit för att de andra bandmedlemmarna i Richmond Fontaine tröttnat på att deras sångare satt och snackade strunt och krävt hjälp att packa vanen för vidare färd till Göteborg hade vi förmodligen fortsatt diskutera The Wire, vänskapen med George Pelecanos, Cormac McCarthys Blood Meredian, William Kennedys Albanysvit och Hollywoods krav och måsten natten lång.

Det var ett av de där samtalen som inte ville ta slut och hela tiden hittade nya vägar och snår att nysta in sig i och jävlar i mig om det inte låg en förtrollad hex i luften.

Intervjun landar på en Barstol alldeles i närheten om en vecka och innan dess gör ni rätt i att beställa och läsa Northline, kolla på filmen Frozen River (som ni laddar ner här och som har allt och inget att göra med Willy Vlautin) och förkovra er i Richmond Fontaines musik och i synnerhet skivan The Fitzgerald.