Det går sakta nu, en sida i taget med många omläsningar av stycken och bläddrande tillbaka för att inte missa något. Kanske tio sidor åt gången. Jag är en långsam läsare som gillar att ta tid på mig och låta en bok sjunka in och slå rot och har aldrig förstått mig på dem som ser det som en dygd att plöja en bok på två timmar.
Visst finns det böcker man gärna läser i ett sträck, som inte går att lägga ifrån sig och lämnar en skelögd och sömnlös när väckarklockan ringer. Böcker som bär på en spänning och nerv som gör dem omöjliga att skiljas från innan sista sidan.
Blood Meridian är emellertid en annan typ av bok. En bok man lever med under en längre tid, drar ut på och läser om. Känslan är att varje ord är av yttersta vikt och faktiskt, på riktigt, kan komma att påverka och förändra ens liv. Oklart hur, bara att.
Jag bär med mig Blood Meridian i väskan och har den bredvid mig i sängen om natten. Det finns ingen brådska. Bara en övertygelse om att vara inne i en av de största läsupplevelser livet kommer bjuda.
Det, mina vänner, får gärna ta tid.