Snotty hade treårsfest igår. Bärs för tio spänn och snittar. Det blev ett antal. Av bägge.
Vi hängde en stund vid baren med Mia och Ronnie innan jag och Matt gick upp till Mosebacke för att kolla in Nina Ramsbys senaste tvåmannaorkester, The World. Vilket visade sig vara smått fantastiskt där de satt med varsin akustisk gitarr och lirkade fram små melodier.
När vi skulle gå därifrån var det en grupp personer som uppenbarligen tyckte att mitt i ingången var ett bra ställe att stå och samtala på. De flyttade inte heller på sig när vi närmade oss. Trots att de stod vända åt vårt håll och således måste ha sett oss. Ett ohyfsat beteende som jag självklart bemötte genom att bryskt tränga mig förbi med vassa armbågar.
- Oj, här stod man visst i vägen, sa mannen som jag precis fått ur ballans på vägen förbi.
Tacka fan för det, tänkte jag innan jag såg blindhunden som han höll bakom ryggen. Pinsamt.
- Det gör inget. Ursäkta, sa Matt som kom strax efter.
- Ska du börja välta blinda nu också. Fy fan vad lågt, David, sa Matt när vi gick därifrån.
Det är jag det. Söders egen cirkuselefant på grönbete.