- Fan vad sliten du ser ut, sa polarn när vi tog en kaffe nere på Gildas.
- Mm.
Och det gör jag verkligen. Trots att jag sov som en prins hela natten och vaknade utvilad och har varit på gymmet och tränat och annars bara tagit det lugnt hela dagen. Misstänker att en lurig höstförkylning ligger och pyr under huden.
Ingen feber eller hosta, bara en enorm trötthet, som även har satt sig på humöret.
Och det är lika bra att erkänna, jag tillhör den delen av befolkningen som sjunker djupt ner i ett oklädsamt självömkande så fort hälsan inte är på topp. Kan inte hjälpa det. Trots att jag inte tål gnällspikar förvandlas jag till en själv. Som genom ett trollslag.
Den där förbannade fotbollen gör ju inte heller saken bättre. Vart man än vänder sig så finns det en sork som ska brösta upp sig som den värsta talgoxe.
Men det finns trots allt ljusglimtar i höstmörkret:
1. Har snittat på strax över 19 000 efter skatt de senaste månaderna. Inte illa för en timarbetande vårdare utan fast anställning.
2. Det känns som om jag är inne i ett flyt där saker går min väg.
3. Det går att lyssna på Things will never be the same again med jj hur många gånger som helst.
Livet är med andra ord rätt peachy, även om jag hasar omkring och irriterar mig på det mesta och känner mig trött och sliten och inte vidare stark, just i dag. Typ så.
