Posts Tagged ‘skanstull’

Natten har sitt sätt

måndag, augusti 31st, 2009

Jag var målmedveten. Jag visste vad jag ville ha och jag visste vem jag ville ha det från. Saker gick min väg, trodde jag, tills jag fann mig ute i den kalla natten och mottog ett sms med helt fel innehåll.

Men om vi backar bandet några timmar påbörjades lördagskvällen hemma hos mig redan klockan åtta. Isa kom förbi och klippte mig och vi drack vin och lyssnade på Banker and a liar med Reigning Sound på repeat.

- Det är sommarens sista utekväll och jag tänker hångla, sa Isa.
- Samma här och jag har redan bestämt mig för med vem, sa jag.
- Tänker du slå dina händer kring den där dj-tjejen du snackat om?
- Yes.
- Jag vill också ha någon som jag kan ställa in siktet på. Det finns fan ingen nu, så jävla tråkigt.
- Du får svänga lite på höfterna så kommer grabbarna flockas.

Vi gick till Debaser för sista gången för säsongen. Det var alldeles för kallt på uteserveringen och alldeles för tråkig publik inne i värmen. Vi pendlade mellan barerna och drack öl och Isa rökte cigaretter och vi snackade med en och annan bekant och det var trevligt och tiden gick och jag drog iväg ett sms med en förfrågan om ett möte i natten och fick ett “yes” till svar.

Bra så. Sedan gick det mesta snett. Det drog ut på tiden och jag blev trött och gick hem och när jag stod och borstade tänderna fick jag ett nytt meddelande med en adress inte särskilt långt härifrån. Jag drog på mig skorna igen och begav mig ut. Men när jag kom fram och tog upp telefonen för att ringa hade jag fått ett ännu ett sms som förkunnade att fröken ifråga nannat till och gått och lagt sig.

Det var bara till att vända tillbaka hemåt. Vid Skanstull passerade jag ett box mellan några grabbar som såg ut att vara införstådda med att spöa på varandra riktigt ordentligt. Jag stannade och tittade en stund innan jag gick hem och ringde Isa för en summering av nattens äventyr och ickehändelser.

Hellre gammal och lömsk än ung och smart

fredag, maj 29th, 2009

nfnhsnfsnf
Jag hade inte träffat henne sedan den där morgonen då hon fyllde år. Av anledningar jag inte riktigt förstod – och inte heller orkade försöka förstå med allt annat som pågick just då – blev det den sista gången.

Jag har tänkt på henne ibland - saknat henne och enkelheten i den lilla grej vi hade under några veckor när jag var nybliven singel.

Vi möttes upp vid Skanstull och tog en promenad utmed Årstaviken. En tur jag gått så många gånger, med så många olika händer i mina. Vi slog oss ner på en liten brygga och spanade ut över vattnet, på lågt flygande ankor och plaskande fiskar.

Jag antar att man kan säga att vi talade om livet, eller de saker man syftar på när man säger att man talar om livet. Kärlek, familj, vänner och andra väsentligheter.

Vi satt där tills solen gick i moln, sedan gick vi tillbaka och vidare förbi mot Danvikstull. När vi tog en paus, lutade mot ett räcke vid kanalen, tog jag tag i henne och drog henne nära. Det var ingenting planerat. Bara en spontan lust att hålla henne. Vi stod så i någon minut. Hon tryckte sig emot mig och jag vet inte om det var för att hon behövde den där kramen lika mycket som jag eller om det var av rädsla för att jag skulle försöka kyssa henne om hon gav mig utrymme – vilket jag givetvis hade gjort.

- Snuskgubbe, sa hon när jag långsamt släppte på omfamningen och lade handen över hennes nacke.
- Snorunge, sa jag och skrattade.

Tack för en fin eftermiddag, Maria!

Lummiga drömmar på Södermalm

fredag, maj 15th, 2009

Det var ren tur att jag vaknade när tåget rullade in vid Skanstull i morse. När dörrarna slog upp var det någonting som klickade till och jag snubblade upp från sätet och ut på perrongen. Helt vimmelkantig och utan någon direkt aning utom att jag skulle av.

Det tog inte många sekunder innan jag sov när huvudet väl landat på kudden.

Nej, jag var inte ute och slirade igår. Jag hade arbetat natt på kortis och tyckte det var en god idé att ta en insomningstablett innan jag gick därifrån – för att ge den tid att kicka in. Vilket den gjorde med besked.

Problemet med de där tabletterna är bara att effekten dröjer sig kvar. Det krävs en hel del kaffe för att tjuvstarta hjärnverksamheten efteråt. Men sömnen, det säger jag er, är den ljuvligaste och längsta och vaknar man till så gör man det bara kort för att konstatera att det finns en värld där ute och sedan dras man ner igen varken man vill det eller inte och drömmer drömmar som aldrig någonsin är annat än lummiga.

Bra skit helt enkelt.

Nu tvättstugan. Sedan utgång.