Posts Tagged ‘richmond fontaine’

“Att fortsätta, att få det att räcka lite längre, det är allt”

tisdag, februari 16th, 2010

vlautin

wild-horses

2878154116_bf7fefaaa9

- Det här är inte slutet på samtalet, vi hörs på mejlen, sa han och jag och Matt stapplade ut i vinternatten och tog oss till Snotty och för att smälta kvällen med en öl.

Sällan har jag träffat en lika prestigelös författare som Willy Vlautin och hade det inte varit för att de andra bandmedlemmarna i Richmond Fontaine tröttnat på att deras sångare satt och snackade strunt och krävt hjälp att packa vanen för vidare färd till Göteborg hade vi förmodligen fortsatt diskutera The Wire, vänskapen med George Pelecanos, Cormac McCarthys Blood Meredian, William Kennedys Albanysvit och Hollywoods krav och måsten natten lång.

Det var ett av de där samtalen som inte ville ta slut och hela tiden hittade nya vägar och snår att nysta in sig i och jävlar i mig om det inte låg en förtrollad hex i luften.

Intervjun landar på en Barstol alldeles i närheten om en vecka och innan dess gör ni rätt i att beställa och läsa Northline, kolla på filmen Frozen River (som ni laddar ner här och som har allt och inget att göra med Willy Vlautin) och förkovra er i Richmond Fontaines musik och i synnerhet skivan The Fitzgerald.

Lean on Pete

måndag, februari 8th, 2010

dsc01457

Går det att uppskatta en bok om en femtonårig kille som är lite lagom avvikande och blir bästis med en häst och ger sig ut på rymmen med nämnda häst om man är över arton år? Betänk då även att boken är skriven av en countrysångare.

Allt talar emot det. Ändå har jag precis hämtat Willy Vlautins i dagarna utkomna tredje bok Leon on Pete på posten. För är det någon som kan närma sig det hutlöst sentimentala med både skärpa och närhet är det Vlautin. Just för att hans böcker saknar tillstymmelse till någon som helst smartness. De är i stället rakt igenom hjärta på ett avskalat och lågmält sätt som få författare skulle ro hem utan att förvandla hela soppan till patetik.

“The character of Allison Johnson, and the wounded-but-still-walking people she encounters on her journey, will stay with me for a long time. Vlautin has written the American novel I’ve been hoping to find.” George Pelecanos om Vlautins förra bok Northline.

Huruvida han lyckas upprepa bedriften får jag anledning att återkomma till inom några dagar. Och ni, Willy Vlautin sjunger som sagt även i countrybandet Richmond Fontaine som spelar på Bonden, Bondegatan 1, nästa måndag. Biljett köper man på plats för 80 kr och insläppet öppnar kl. 19. Räkna med att det kommer vara tjockt med manliga medelålders journalister och före detta skivaffärsbiträden. Vilket inte på något sätt ska avskräcka er. Ses där!

Övriga två böcker i paketet då? Well, utan att ha läst den vågar jag nog tillstå att Dead Boys av Los Angeles författaren Richard Lange är den typ av bok jag allt som oftast läser. Det vill säga en bok om män i min egen ålder som gillar att dricka öl och göra dumheter och är på kant med tillvaron i största allmänhet. Förhoppningsvis är den bra.

“Funny, tough and tragic, with earned humanity, street style, and a shooter’s eye for detail . . . a story collection to savor. Mr. Lange has talent to burn.” George Pelecanos om Dead Boys.

Svinalängorna av Susana Alakoski är en del i mitt projekt att läsa fler svenska böcker. Jag skulle ljuga om jag påstod att jag kommer öppna den med någon vidare entusiasm men jag hoppas på att bli positivt överraskad.

George Pelecanos har ännu inte uttalat sig om Svinalängorna men jag lovar att återkomma när det händer.

Saker att göra på Söder en solig höstdag

onsdag, september 23rd, 2009

Ja, det finns ju egentligen bara ett svar på det: stanna i sängen.

Jag är ledig i dag och förutom några timmars skrivande i eftermiddag och tvättsortering har jag absolut ingenting på schemat.

- Ska du inte ut och ta en promenad i solen? frågade Matt på chatten.
- Inte en chans, här ska slöas big time.
Sedan fortsatte vi chatta om sånt som ockuperar den typiska 35-åriga mannens medvetande. Ni vet, Willy Vlautins skrivande, Richmond Fontaine och vem av systrarna i Taxi Taxi! som är mest liggbar.

Jag kunde se Matt framför mig, hur han satt nedsjunken i stolen på sitt kontor med en bister min och såg upptagen ut. Och chattade.

- Jag kan inte bestämma mig, de ser ju likadana ut de där två.

I kväll funderar jag på att gå på Gösta Berglings Sagas releasefest på Malmen. Jag vill bli flirtad med och kanske hångla. Det känns som om det var flera veckor sedan.

- Jag vill också få en halsduk av någon som läser min blogg, skrev Matt.
- Well, du kan ju alltid be Mister Secret sticka en.

Summer in Siam

fredag, augusti 21st, 2009

”Jag läste det där självömkande inlägget på din blogg. Det var bland det sämsta du någonsin skrivit.” De fina orden kom från min kära mor över telefon.

Jahaja, tanten tycker att jag buhuar mig. Det var inte tanken. Och hon borde känna sin son bättre än så. Efter att jag läst igenom inlägget en gång till kan jag emellertid se vad hon menar. Eller rättare sagt, förstå hur hon uppfattade det. Tur nog verkar det inte som om någon annan läste det som satan läser Bibeln.

Klockan är 01.57 och jag lyssnar på Willy Vlautin som sjunger om att lyssna på Summer in Siam med The Pogues. Jag var ute och tog några öl med min gamla bandkollega Fredrik tidigare i kväll. Han bor i Norrköping och vi ses bara någon gång om året. Han är en av dem som försvann vid 25 och nu har fru, två barn och villa. Inte illa. Jag tror att han ser på mitt liv som från andra sidan ån. Och det är väl så jag ser på hans också när han talar om grillkvällar och lådvin i villaidyllen.

Vi tog en sväng förbi Nada där jag avsåg att flirta med en tjej som skulle spela skivor. Hon var inte på plats. I stället stod det någon preppylirare och spisade indie uppe i båset. Snopet.

Vi träffade Eric på Snotty. Han uppdaterade mig på hur det är på gamla kneget. Det är en dubbel känsla det där. Jag gillar ju Eric och Aaron och många av mina gamla kolleger och önskar dem all lycka. Samtidigt finns det en del av mig som inte vill att det ska gå för bra, som känner ett litet agg. Så är det.