What we talk about when we talk about love - Raymond Carver
Den ärliga bedragaren - Tove Jansson
För levande och döda - Tomas Tranströmer
Saturnus Ringar - W.G. Sebald
Under den lediga veckan, som tar slut imorgon, har jag läst böckerna ovan och det var fina grejer rakt igenom.
Hur ser er semesterläsning ut? Har ni lagt upp en plan eller gör ni ett spontanbesök på pocketshopen och slår till på ett vackert omslag?
Inte förrän mina händer slant av baren och jag stapplade några steg bakåt insåg jag att jag var berusad och att tiden för att gå hem infunnit sig. Då hade jag hängt kvar själv en stund, beställt in en till öl och utbytt blickar, efter att mina vänner gått.
Och jag drack det sista från flaskan och drog rocken om mig och gick ut i vinternatten och upp för trapporna mot Slussen och in i en taxi som tog mig hem och bara minuter efter att jag tappat fästet vid baren satt jag i soffan och läste några rader ur All of us av Raymond Carver.
Nevertheless, I am happy
Riding in a car with my brother
and drinking from a pint of Old Crow.
We do not have any place in mind to go,
we are just driving.
If I closed my eyes for a minute
I would be lost, yet
I could gladly lie down and sleep forever
beside this road
My brother nudges me.
Any minute now, something will happen.
Och jag känner det fortfarande. Någonting kommer att hända.
Även fast jag varit ute med Matte och Karolina och sänkt några kalla och bråkat om förutsättningarna för objektiv media vaknade jag upp pigg som en nötkärna och klar i skallen. Det tillhör verkligen inte vanligheterna förstår ni. Det brukar vara en veritabel hadesvandring i det Ärlemalmska hemmet morgonen efter ett krogbesök - vilket i sanning är alldeles för ofta.
Planen att bara dricka ljus blaskig öl betalade sig. Från och med nu blir det inga fler belgare med märkliga tillsatser i ute på krogen. Sånt får man spara till hemmets lugna vrå, under läslampan. Corona och Budweiser är höstens melodi - oavsett hur mycket Matt rynkar på näsan.
Apropå läslampan.
För närvarande läser jag tre böcker samtidigt, Mannen och pojken - Tony Parsons, What we talk about when we talk about love - Raymond Carver och Animals - Keith Ridgway. Det är tre totalt olika böcker - förutom att samtliga skulle kunna klassas som “manlig litteratur”, om man nu absolut måste vara sådan.
Mannen och pojken är utmärkt läsning för nattpasset på jobbet. Den rinner ner som smält smör utan att vara varken särskilt bra eller dålig. Som en sämre men fortfarande läsvärd Nick Hornby - chicklit för män helt enkelt. Raymond Carver tillhör som bekant en av mina absoluta favoriter och jag återkommer regelbundet till hans böcker. Den här tillhör hans tidiga samlingar och är väldigt avskalad till och med med Carverska mått mätt. Fint som snus och perfekt ackompanjemang till de multnande löven ute på gården. Animals har jag inte trängt in särskilt djupt i ännu, men att det rör sig om en dyster historia om livets små och stora förtret och ångest står tämligen klart redan efter trettio sidor. Den sparar jag till en ledig dag med en av de där belgarna under läslampan.
Vad är ditt lästips inför hösten?
Jag har en hemlighet. En grej jag skäms lite över. Att jag skriver det här på natten gör det lättare att tala om det. Som om det kommer stanna mellan dig och mig.
Jag sover med böcker. Yes, precis så. Jag har alltid tre-fyra böcker i sängen som sovsällskap. Det behöver inte ens röra sig om böcker jag för tillfället läser. Oftast är det inte det. Den långa färden ligger på golvet, under läslampan. Den har inte nått sängstatus ännu. Vid min sida har jag i stället Du är ingen främling här, Kärlekens brutala språk och The art of column writing. Det enda som egentligen saknas är en bok av Willy Vlautin eller Tobias Wolff. Att somna med deras böcker intill sig är som att somna med Waylon Jennings i hörlurarna. Ni vet, en avskalad trygg röst som berättar sanningen och långsamt leder dig rätt in i drömmarna.
När jag bodde ihop med min tidigare tjej kunde jag inte ha böcker i sängen. Det blev för trångt. I stället hade jag två staplar vid sidan om sängen så att jag kunde se dem innan jag släckte och de var det första - well, det andra - jag såg när jag vaknade. För henne var det bara en hög med böcker. Som var i vägen. För mig var det en rustning. De ingav, och inger, en känsla av trygghet. Någonting bestående. Någonting att luta sig emot.
När jag kommer hem full. När jag snackat för mycket och alldeles för högljutt och varit fånig. När jag slås av insikten att jag inte har en aning om vad jag kommer knega med om tre veckor. När jag tittar mig i spegeln och ser en 34-årig kille med en clownsjäl som alltför ofta lyckas fucka upp det när det verkligen gäller. Då finns Willy Vlautin, Raymond Carver och Tobias Wolff där, och de talar till mig med sin klaraste röst.
Skärp dig, säger de.
- Jag fyller snart tjugo, sa Vilma.
- Det är väl ingenting att yvas över, sa jag.
- Vadå? Jag får gå på Systembolaget och kommer in på alla klubbar. Hur bra som helst.
- Vad säger Sebastian då?
- Om vadå?
- Ja, han kommer ju inte kunna skryta med att han knullar en tonåring längre.
Efter att ha tillbringat två dagar i sängen tröttnade jag på att vara krasslig och gick ner till Snotty. Trotts regnet var det packat framför baren. Sebastian och Eric spisade skivor – Eric med en sällan skådad entusiasm som bara bevisar att han gör det alldeles för sällan nu för tiden.
Jag snackade ungdomens förgänglighet med Vilma, Raymond Carver med Eric, och köpta spelare och Hermann Dill med en DFG-snubbe som märkligt nog alltid hänger på Söder.
En fin kväll i mina kvarter - i all sin enkelhet. Med regnet som öste ner utanför.