En och annan av mina vänner nördar gärna till det och köper allt av ett märke, en artist eller författare. Inte för att det nödvändigtvis är bra eller för att de ens sedan tidigare saknar den produkt de förvärvar, utan för att det talar till något inom dem som njuter av att se samtliga säsonger av Buffy där uppe på hyllan, komplett i en signerad låda med bilderbok, nyckelring och tandavtryck.
Själv håller jag mig borta från sånt ofog. Eller har gjort fram till nu. Igår hämtade jag ut Child of God av Cormac McCarthy på den lokala tobaksbutik som fungerar som post här i kvarteret. Direkt när jag öppnade paketet och läste omslagstexten av författaren Tobias Wolff insåg jag att loppet var kört, att jag slutligen blivit en av dem. Jag måste ha samtliga böcker i den senaste Picador utgåvan av McCarthys produktion. Jag kommer inte vila förrän jag kan sitta i soffan med en rykande kopp te och blicka upp på bokhyllan och se dem där, prydligt ordnade på en egen liten hylla i mitten.
I Sverige finns det fortfarande lagar som hindrar bokförlag från att anställa kompetenta formgivare som klarar av att ge böcker en värdig inramning. I Sverige låter man Ulf Gyllenhak översätta Blood Meridian och slänger upp en skallerorm på omslaget. Det finns en blind övertygelse bland landets ledande bokförlag att just bristfälliga översättningar och motbjudande omslag är det som ska vända den vikande försäljningen av översatt litteratur.
Se här, Albert Bonniers förlag, vad man kan åstadkomma av bokomslag om man låter innehåll och kunskap tala.
