Du måste blunda, säger hon.
Jag fuskar givetvis och ser när hon går från köket över det vitmålade trägolvet med ett i smörpapper inslaget paket.
Kom ihåg att det är tanken som räknas, säger hon och ger mig paketet innan hon slår sig ner bredvid i soffan. Jag vecklar upp papperet och finner en påse lussekatter, försluten med rött band. De mest missformade lussekatter världen någonsin skådat.
Jag har bakat dem själv, säger hon. Tre timmar tog det. Glutenfria.
Jag ler och bryter loss en bit hård bulle och smakar försiktigt. Torrt och kompakt men faktiskt riktigt gott.
Den där skulle bli en hund, tror jag, säger hon och jag granskar den oformliga brödklumpen i min hand. Jag blir märkligt rörd. Eller är det egentligen märkligt? När för mycket sägs för lättvindigt och görs i hast är tid något av det finaste vi kan ge varandra. Tid går inte att haspla ur sig nonchalant. Tid kräver av den som ger. Kräver och förpliktigar.
Carema uppmanar anställda att tävla i att spara in tid. Tid är som bekant pengar. Insparad tid är vinst. Det ska gå undan att byta en blöja eller hjälpa en gamling med maten. Men vet ni vad, vård kräver tid. Det går inte att ge god vård och samtidigt tävla mot klockan. I stressens kölvatten kommer misstag och försummelser, medvetna eller omedvetna. Hinner vi inte måste vi göra val, annars gör hjärnan dessa val åt oss för att minska belastningen och göra tillvaron hanterbar. Det mänskliga i kontakten, värmen och den enkla omtanken är det första vi släpper.
När jag för några år sedan arbetade på sajten Nyheter24 talades det väldigt lite om kvalitet och desto mer om siffror. Hur många artiklar varje medarbetare skrev och hur mycket klick dessa genererade redovisades noga varje månad. Vi var många där som ville mycket och väl. Men kvalitetstänket uppifrån var närmast obefintlig. Att det inte är särskilt högt i dag heller krävs det inte många klick för att se. Trots detta glimrar en och annan krönikör till i mörkret och får förhoppningsvis Douglas Roos att sätta morgonkaffet i vrångstrupen.
Det som förenar Carema och Nyheter24 är att de ägs och drivs av riskkapitalister. Avkastning och bara avkastning är det primära. Totalt olika verksamheter men samma tänk. Samma galna förblindande vinstjakt. Resultatet blir därefter. Nyheter24 tvingas ingen ännu klicka sig in på. Bra så. Med Carema är det svårare. Det talas om valfrihet. Men hur mycket valfrihet blir det när Carema tar över det lokala äldreboendet? Eller för en dement 85-åring utan anhöriga som aktivt kan gå in och föra talan?
“Den bästa förbättringsidén är den där jag kan spara timmar och minuter”, skriver Carema till sina anställda. Jag läser inte oss, vi är för jävla dåliga, sa en av Nyheter24s grundare till mig sent en natt när det bara var han och jag kvar på redaktionen.
Profitjakten och kvalitetssänkningen denna för med sig är det moderna samhällets förgiftade dödliga sår. Och kniven hugger från höger. Varken den drabbar vården eller journalistiken eller något annat område drar den in med samma unkna doft. Bara de som har råd kommer framöver få tillgång till kvalitet, till sånt som tar tid.
Du måste blunda, säger hon. Jag tjuvkikar.
Den här påsen hårda oformliga lussebullar är de godaste jag någonsin ätit. För de bakades med ömhet och fick ta tid. Och ger du mig tid ger jag dig allt tillbaka.
