Posts Tagged ‘nada’

Knull, knulla, knullade – eller inte

söndag, juni 7th, 2009

gjkdgjbf
fhnjdsnfa
- Han verkar ha ögon för många tjejer. Inte så snyggt kanske, sa Karolina.

Ingenting är så osexigt som desperation – en redan vedertagen sanning som vi åter kunde slå fast när vi lite för nyktra och klarsynta stod vid stora baren på ett halvfullt Debaser tidigt i lördags morse.

Karolina såg hur en kille hon tidigare under kvällen bytt några ord med finkammade dansgolvet med något jagat i blicken.

- Han vill verkligen knulla, sa hon.

Själv var jag trött, och sur över att jag var trött. På lördagskvällen väntade ett nattpass på kneget och jag hade bestämt mig för att fredagen skulle bli bra. Det var den också så länge vi höll oss till barerna i kvarteret. Ben Rangle spelade skivor på Pet Sounds Bar, på Snotty stod ett annat bekant ansikte bakom skivspelaren, och på Nada var det lika trångt och lyckligt som vanligt.

Varför övergav vi det? frågade jag mig när jag några hundringar fattigare gick och tuggade på en sönderkokt varmkorv uppför Folkungagatan i det tidiga morgonljuset.

Hellre en lysande afton som slutar några timmar tidigare än att bita sig fast vid baren på ett halvfullt Debaser. Älskade gamla Debaser. Det ställe som finns när solen tittar fram och uteserveringen lockar är ett helt annat än det som visar sig när himlen är grå och minusgraderna känns läskigt nära. En annan publik och en helt annan stämning.

Jag ville också knulla, men det fanns verkligen ingen där jag ville knulla med.

Bild 1 – grymt goda blåbärsdrinkar som Karolina bjöd på.
Bild 2 – Matte och Karolina.

Glöm inte att svara på frågorna i inlägget under, ni som inte gjort det ännu. Det är väldigt kul att läsa era svar.

Scener man inte ska behöva se på Söder

fredag, maj 29th, 2009

fkfkjsfs
För att förtränga gårdagen finns det bara en lösning – träning. Och hård sådan. Det var absolut inget fel på Nada. Det var bra med folk och allt var peachy. Fram till att derbyförlusten tog musten ur kvällen. Det var svårt att uppbåda samma glädje och entusiasm efter att beskedet trillat in.

Att en och annan sork hade fräckheten att komma förbi och strö salt i såren gjorde ju inte heller saken bättre. Men det är väl sånt man får ta när man har tvivelaktiga personer i umgängeskretsen.

Kvällens låt: Here we go magic – Frangela

Kvällens flirt: Den blonda tjejen som satt vid fönstret

Kvällens sämsta: Derbyförlusten och alla pösiga sorkar

Kvällens bästa: Att gå och lägga sig nykter

Vikten av att inte veta

onsdag, maj 27th, 2009

njkhsfkns
Morgonen var totalt ovärdig. En planerad lunch med mamma fick ställas in till följd av att jag låg begraven under en formlös hög av täcke och lakan. Det var egentligen inte mängden öl utan snarare det faktum att jag under rådande hälsotrend stoppat i mig alldeles för lite mat som orsakade denna morgon i det dunkande huvudets tecken. Det är i alla fall vad jag intalar mig.

Vad som skulle bli två öl med Matt förvandlades till en helkväll när en annan polare hörde av sig och behövde moraliskt stöd.

Snotty – Nada – Tiffanys – Indigo – Carmen – Malmen – Nada igen – så såg kvällen ut. Sista timmen övergav jag emellertid öl till förmån för ramlösa. Så här i efterhand kan man ju konstatera att det beslutet borde ha tagits ytterligare någon timme tidigare.

Att möta den tidiga natten med finöl och levande jazz på Malmen är däremot enbart att rekommendera. Det gav en passande inramning för ett samtal om vikten av att inte veta och Cormac McCarthy.

Efter att Matte, som var sist kvar av gänget, traskat hem drog jag vidare till Nada och tog den där ramlösan och snackade med den där blonda tjejen som har börjat jobba i baren. Det var en bra avrundning på kvällen. Men morgonen som sagt, den var en katastrof av episka proportioner med kräk, frossa och bakfylleångest.

Ett projekt är påbörjat. Jag har satt deadline om två veckor. Snabbt och effektivt ska det gå. Förbannat kul är det ska ni veta.

Solskenspop och knastriga beats

tisdag, maj 26th, 2009

Det har gått ruggigt lätt att plocka upp träningen igen. Efter bara några få gånger känner man sig som värsta oxen när vikter som tog emot så mycket under det där första passet börjar lossna. Muskelminne kallas det visst.

Jag struntar i linserna när jag tränar. Jag har ingen lust att se alla svettiga typer som glider omkring i på gymmet och i den mån de lägger märke till mig vill jag inte känna av det. Sådant distraherar bara och halva grejen med att träna är ju att man rensar hjärnan och inte tänker på så mycket annat under den där halvtimmen (yes, kör kort men intensivt).

Och när man går därifrån gör man det svettig och frustande och med ett helt annat sinnelag än när man kom dit. Bra skit.

Just det. En sak till.

På torsdag spisar jag skivor på Nada, med Karolina som sidekick. Det kommer så klart bli lika grymt som vanligt så komsi, komsi till söders i särklass trevligaste bar.

Vi börjar kl 21 och kör till 01. Nada, Åsögatan 140, alltså.

Solskenspop och knastriga beats utlovas. Ses där!

Södermalm – spöken och sagor

onsdag, maj 20th, 2009

- Hur fan är det egentligen, har du knarkat? Du bara står och stirrar rakt fram, sa Ben Rangle, och viftade med handen framför mina ögon.

Under en sen kvällspromenad slank jag in på Indigo. Det ligger egentligen utanför mina kvarter, men vad gör man när man finner sig strandad på Götgatsbacken. Ben stod bara några steg bort i den inte mer än halvfulla lokalen – vilket tydligen inte hindrade mig från att missa honom.

Tjugo minuter senare var det samma visa på Snotty.

- Du ser lite vilsen ut, David. Allt bra? frågade Sara bakom baren.

Det är märkligt. Själv kände jag mig både pigg och upprymd. Skrivandet har börjat lossna och efter närmare tolv timmar i avskildhet framför datorn var det uppfriskande att komma ut på en promenad och stå bland folk i en bar.

Två killar och en tjej, som såg precis ut som Laura Marling, satt och ritade på en lång kassarulle som låg utrullad över bardisken.

När jag tog upp mobilen för att, tja, ha något eget att fingra med såg jag ett sms från Lisa:

”Hörru! Kom ner på Nada och kör ditt nya liv nu då!”

Två minuter senare stod jag och skålade med en numera blond Lisa och hennes garagerockpolare på Nada. Jag hade inte snackat med henne sedan jag blev singel. Inte på riktigt.

- Ert förhållande verkade ju som en saga, sa hon.

Det var väl inte riktigt de orden jag längtade efter att höra. Men visst är det så, när det var bra var det en saga. Det är så jag vill tänka på det och det är den perioden jag vill minnas. Bara inte nu. Nu är för tidigt.

En sista öl blev det. Sedan hem.

Konturerna flyter fortfarande ut en del kvällar, men för en person som för det mesta känner sig säker på sin sak och hur och varför kanske det är bra. Ibland måste man få flyta och vara vilsen och utom sig – när skälen är tungt vägande.

Kvinnor som hatar öl

tisdag, maj 12th, 2009

I söndags kväll hamnade jag i den något märkliga situationen att jag hängde vid en bar i sällskap med en tjej som hatar alkohol. Och Stockholm.

- Det värsta jag vet är folk som dricker, sa hon.

Jag stirrade ner i det välfyllda glas som stod framför mig på baren och undrade hur någon kan hysa onda tankar om öl.

- Stockholm är en jävla skitstad. Jag skulle aldrig kunna tänka mig att bo här, fortsatte hon.

Jag var nära att sätta första klunken i halsen av denna plötsliga förolämpning av världens medelpunkt. ”Stockholm är ju det finaste som finns”, ville jag säga. Men chocken hindrade mig.

Det var Sandra Hansson, aka Citronmuffin, som gjorde mig sällskap vid den väl innötta bardisken på Nada. Trots den tvära början på vårt samtal kom det hela att utvecklas till en synnerligen trevlig afton. Sandra har, trots en och annan oklädsam fördom, huvudet på skaft och vi betade av det mesta från medieskvaller till droger och kärlek under kvällen och den tidiga natten.

Fick jag bestämma skulle Sandra både börja dricka öl och flytta till Stockholm, hon vore ett välkommet inslag vid vilken bardisk som helst.

Fest(liga) dagar är här igen

torsdag, april 30th, 2009

picture-0361
Minns jag rätt var klockan strax över nio när jag kom hem i morse. Vi var ett gäng som somnade i Karolinas säng efter en underbart trevlig efterfest som pågick ett antal timmar längre än vad man mår bra av dagen efter.

Jag mejlande Jannike och bad om ursäkt för att jag inte kommit hem på natten. Även om vi inte är tillsammans längre kändes det respektlöst att ha sovit borta.

I går kväll spelade jag skivor på Nada med sportmurveln Olof Peronius.
Det var första gången för Olof men den debuten klarade han av galant. Efteråt var vi ett gäng som drog vidare med Debaser i sikte, men då det visade sig vara stängt och Olof var för glad i hatten för att komma in någon annanstans tog vi en taxi hem till Karolina och drack upp hennes sprit och lyssnade på Bill Callahan natten lång i stället. Tre stora skålar popcorn smällde vi i oss.

Efter att Olof och Matte dragit hem framåt tidiga morgonen kraschade jag på sängen med Isa, Sabina och Karolina i en stor hög av armar och ben. Totalt utslagna och på tok för fulla.

I kväll har jag så smått börjat hjälpa Jannike att flytta. Hon har fått tag på en andrahandslya bara några hundra meter bort på Götgatan så det går rätt smidigt. Då vi planerar att fortsätta tidigt i morgon bitti har jag tagit en sömntablett som gör ögonlocken tunga och tankarna trögflytande. De gör sitt jobb – man somnar utslagen och vaknar utvilad.