Gösta Berglings Saga funkade inte, de körde alldeles för högt i en alldeles för glest befolkad bar. I stället slog vi oss ner i hotellbaren och drack våra öl och snackade om Animals, av Keith Ridgway. Jag menar inte att den är dålig, bara för psykodynamisk för en KBT-kille som mig. Isa höll inte med utan verkar tycka att det döljer sig en och annan sanning om den mänskliga naturen mellan raderna - vilket såklart är svårt att säga emot då boken trots allt är skriven av en, ja, människa.
Vi drog vidare till Nada där Simon beklagade sig och verkade sakna den gamla murriga bar de hade innan de beslutade sig för att förvandla dj-båset till en dalahäst och måla väggarna efter institutionen i Gökboet. Men sjukdomsinsikten finns tydligen där så vi stammisar kan sluta knorra och börja bida vår tid - change are a coming.
På Snotty spelade de en av mina absoluta favoritlåtar - Punks in the beerlight, av Silver Jews - och kvällen stod still för några minuter.
Sedan fick Isa ett sms:
Baby jag ligger under djurhudar på den sibiriska tundran. Kallt som fan! Behöver värme, var är du?
Och ja, sanningen är att Isa dejtade en snubbe som nu är på någon form av “hitta sig själv”-resa genom Sibirien och vidare mot Kina. Själv avfärdar hon honom som ett pretto som inte har vett nog att se att det inte finns så jävla mycket att hitta ens här hemma.
Men trots allt:
- Där ligger han under björnfällar och tänker på mig.
- För allt vad vi vet kan det handla om tio utbankade kattskinn. Klart som fan att han fryser.
- Förstör inte det här nu, han fryser och tänker på mig.
Sedan spelade de en ny låt av Mattias Alkberg. Jag kände inte igen den och kunde först inte placera artisten så jag fick Isa att gå fram och fråga. Och tur nog visade det sig inte vara en låt av den där menlösa Vampyr-snubben, utan av en begåvad norrlänning.
Just det:
Hej superettan!
In i kaklet.