Posts Tagged ‘lean on pete’

Vi brukade tycka att motorvägen lät som en flod

lördag, februari 13th, 2010

n329055

“All modern American literature comes from one book by Mark Twain called ‘Huckleberry Finn.’ All American writing comes from that. There was nothing before. There has been nothing as good since.” Ernest Hemingway, The Green Hills of Africa (1934)

Hemingway kunde naturligtvis inte ana att hans ord fortfarande skulle ha bäring åttio år senare. Den amerikanska författaren tillika countrysångaren Willy Vlautin faller väl in i den fåra Mark Twain plöjde upp när han skickade Huck Finn nerför Mississippifloden på en flotte.

Byt ut negerslaven Jim mot en tävlingshäst och floden mot motorvägen och du förstår var det bär.

I Lean on Pete möter vi en rotlös femtonårig pojke som lämnas vind för våg av sin pappa medan denne jagar kvinnor och festar och knegar och till slut tar en flygresa genom ett fönster och vidare till de sälla jaktmarkerna. Pojken, som redan hunnit skaffa sig ett sommarjobb vid galoppbanan, tar den logiska konsekvensen av detta och flyttar in i ett stall och blir bästis med en häst.

När hästen sedan hotas av slakt ger de sig ut på rymmen.

Problemet är att man aldrig riktigt får grepp om pojken. Rör det sig om en ovanligt vilsen tonåring eller är han också smått rubbad? Och är den osäkerheten ett medvetet drag eller har vi att göra med bristfällig gestaltning?

Om det bitvis ställer till det för läsupplevelsen är galleriet av allsköns kufar som passerar revy desto rikare. Det är i möten, som de med med en man på väg till sin döende bror, en ung flicka på rymmen och en alkoholiserad kusk, som berättelsen tar liv och Vlautin visar att han är en mästare på att med få ord skapa mångfacetterade karaktärer.

Önskvärt hade varit att även pojken fått lite mer kött på benen och att boken gått en extra vända genom redigeringen, för här och var saknas det ord och på sina ställen brister den inre logiken. Hela hästgrejen, där hästen får spegla både pojkens egen utsatthet och saknaden efter pappan, är också mer än lovligt krystad och det hände att jag kom på mig själv med att önska livet ur kraken.

Trots dessa invändningar är Lean on Pete en läsvärd bok. Är du ny inför Vlautin är det inte här du ska börja, men om du läst hans tidigare böcker Northline och The Motel Life och fick mersmak har du några väl värda timmar framför dig på ruffiga bakgator och nedgångna diners.

Lean on Pete

måndag, februari 8th, 2010

dsc01457

Går det att uppskatta en bok om en femtonårig kille som är lite lagom avvikande och blir bästis med en häst och ger sig ut på rymmen med nämnda häst om man är över arton år? Betänk då även att boken är skriven av en countrysångare.

Allt talar emot det. Ändå har jag precis hämtat Willy Vlautins i dagarna utkomna tredje bok Leon on Pete på posten. För är det någon som kan närma sig det hutlöst sentimentala med både skärpa och närhet är det Vlautin. Just för att hans böcker saknar tillstymmelse till någon som helst smartness. De är i stället rakt igenom hjärta på ett avskalat och lågmält sätt som få författare skulle ro hem utan att förvandla hela soppan till patetik.

“The character of Allison Johnson, and the wounded-but-still-walking people she encounters on her journey, will stay with me for a long time. Vlautin has written the American novel I’ve been hoping to find.” George Pelecanos om Vlautins förra bok Northline.

Huruvida han lyckas upprepa bedriften får jag anledning att återkomma till inom några dagar. Och ni, Willy Vlautin sjunger som sagt även i countrybandet Richmond Fontaine som spelar på Bonden, Bondegatan 1, nästa måndag. Biljett köper man på plats för 80 kr och insläppet öppnar kl. 19. Räkna med att det kommer vara tjockt med manliga medelålders journalister och före detta skivaffärsbiträden. Vilket inte på något sätt ska avskräcka er. Ses där!

Övriga två böcker i paketet då? Well, utan att ha läst den vågar jag nog tillstå att Dead Boys av Los Angeles författaren Richard Lange är den typ av bok jag allt som oftast läser. Det vill säga en bok om män i min egen ålder som gillar att dricka öl och göra dumheter och är på kant med tillvaron i största allmänhet. Förhoppningsvis är den bra.

“Funny, tough and tragic, with earned humanity, street style, and a shooter’s eye for detail . . . a story collection to savor. Mr. Lange has talent to burn.” George Pelecanos om Dead Boys.

Svinalängorna av Susana Alakoski är en del i mitt projekt att läsa fler svenska böcker. Jag skulle ljuga om jag påstod att jag kommer öppna den med någon vidare entusiasm men jag hoppas på att bli positivt överraskad.

George Pelecanos har ännu inte uttalat sig om Svinalängorna men jag lovar att återkomma när det händer.