Posts Tagged ‘Lägg till ny etikett’

Lågan i bröstet

tisdag, december 1st, 2009

dsc012502

Jag tror det var John Holm som sa att själva bergarterna som utgör Stockholms fundament påverkade honom i så stor utsträckning att han var tvungen att lämna hamn.

Tidigare har jag alltid skakat på huvudet åt sånt.

Tidigare.

Så finner man sig gå med krökt rygg på vägen hem och hör hur någonting där nere talar till en och drar och med ens känner man en längtan efter att lägga sig raklång på gatan och låta sig omslutas och flyta iväg och försvinna, som ur en novell av John Ajvide Lindqvist.

Om natten sover hon tätt intill med armarna runt om och vi har snackat om att lämna och försvinna om så bara för en stund.

Men det finns inga pengar och inga möjligheter men tala kan man ju alltid och hon frågar mig när jag ska växa upp.

- Aldrig.

I stället kysser vi varandra mellan barerna och jag vet att det inte är berget som drar eller ens andra städer utan att det är lågan i hennes bröst som håller mig och sluter sig i blått och rött och öppnar sig och sluter sig igen.

Vi som älskar och slåss på Södermalm

söndag, september 6th, 2009

dsc011071
Okej, det här är ett inte helt nyktert inlägg, det kan vi slå fast på en gång. Klockan är strax halv fyra på morgonen och jag har precis kommit hem från en sväng som började i mina kvarter och slutade i de fiiinare delarna av huvudstaden.

Jag var ute med en tjej som jag känt i tio plus år, men inte träffat på kanske fem. Vi började på mitt stammishak Nada med öl och snack i några timmar. Trevligt, med en och annan stulen puss. När jag föreslog hemgång ville hon att vi skulle vidare till Stureplan för att träffa några av hennes vänner. Som den kompromissvilliga person jag är föreslog jag att vi skulle skiljas åt och mötas upp senare i natten, men hur som haver blev jag övertalad till att följa med till Riche. Det visade sig vara trångt som i en katolsk helvetesskildring och det enda trevliga som hände var att jag bytte några ord med Sandra - som ju tillhör samma ursprungliga bloggeneration som mig.

På en stor monitor på väggen visades en film där afrikanska barn lekte i en sjö. Kontrasten mot den skumpa- och mojitosurplande publiken kunde inte vara större och jag kom på mig själv med att fundera över vad tanken bakom att visa filmen kan ha varit, men nej, jag kom fan inte fram till något.

Efter en tid i helvetet drog vi vidare till Berns. Där fick vi på nåder slinka förbi kön bara för att hamna i en toakö på tjugo minuter och en lika lång kö till baren och sedan en kö till ett inre rum - där jag senast såg en spelning med Marah - där det fanns ytterligare en bar med kö. Jag ville krypa ur skinnet och slinka tillbaka till Söder så fort som möjligt. Vilket jag också gjorde så fort mitt sällskap lokaliserat sina vänner och funnit sig till ro.

Att en kväll kan börja så bra och sluta i en sån misär av köande och trängsel och dryga och vidriga stureplanstyper är fan ett under i sig och om inte annat fick det mig att uppskatta vad jag har här i mina kvarter söder om Slussen.

Vi älskar, vi lever och vi slåss på Södermalm. Det finns fan inget bättre!

Inga franska vänner

söndag, maj 24th, 2009

”Vad har du för dig nu för tiden?” sa jag.

”Jag har flyttat till Frankrike”, sa hon.

”Och …”

”Alltså, för tillfället är jag bara mammaledig.”

”Mammaledig? Men du är ju nästan bara barnet själv.”

”Jag är faktiskt 25 år nu, David.”

Jag kunde inte minnas hennes namn. Eller ens om vi legat med varandra. Vi träffades när jag nyligen separerat från ett längre förhållande. Jag var 27 år och hon gick sista eller näst sista året på gymnasiet. Det var på den tiden då kvällarna alltid började med billig öl på Söderkällaren och slutade på Kvarnen. Hon kom inte in på Kvarnen

Hon hade ett poesifanzine ihop med några vänner och jag vill minnas att de blev omskrivna i DN med bild och allt vid något tillfälle. Jag försökte verka mer beläst än vad jag var och lånade ut böcker med Camus, Joseph Conrad och Allt hon begär, av Gunilla Witt, och slängde mig med namn som Octave Mirbeau och M. Agejev.

Jag vet att hon sov över hos mig vid något tillfälle och att jag tog en taxi från Kvarnen en natt när hennes mamma var bortrest, men inte om vi hade sex.

När jag träffade henne något år senare berättade hon att hon skrev på en novell där huvudkaraktären byggde på mig. Det tilltalade mitt ego. Tyvärr kom jag mig inte för att fråga om den i går natt.

I stället.

”Jag tänkte para ihop dig med min franska vän”, sa hon mitt framför sin kompis som stått tyst vid hennes sida hela tiden. ”Hon förstår inte svenska”, lade hon till när hon såg mina höjda ögonbryn, ”så du får prata engelska”.

”Tack, men det är inte läge för det just nu”, sa jag.

En ensam man vid en bar sent om natten utstrålar någonting desperat. Men min desperation var inte av den sorten. Jag ville bara ta en till öl och stå och snacka en stund. Kanske med någon som kunde göra mig glad - eller som visste något om att älska och hata. Inga franska vänner. Ingen knagglig engelska. Inget in och ut.