I dag hände något mycket olustigt. När jag stod i duschen ringde det plötsligt på dörren. Jag väntade inte besök och skrek bara ut från badrummet, ”jag duschar”, för full hals.
Vem det var har jag ingen aning om. Jag hade nästan förväntat mig ett missat samtal på mobilen när jag kom ut. Men icke.
Därför. Vänner. Har någon av er vägarna förbi får ni gärna titta upp en sväng, men ring för tusan innan. Allt annat är verkligen inte okej.
Senast jag öppnade dörren vid en oanmäld påringning blev jag tillfällig ägare av en katt i tre veckor. Det är precis den typen av överraskningar man helst vill slippa. Eller att någon som förväntar sig en kopp kaffe och en pratstund bara släntrar förbi i något läskigt spontant infall. Sådant ofog uppskattas helt enkelt inte. Inte i mitt hem. Inte någonsin.
Som min trätobroder Jobst uttryckte det:
- Känns lite väl mycket 80-tal att bara dyka förbi och ringa på dörren, eller? Hate that shit!