Okej så här är det, jag har påbörjat två av Jonas Hassen Khemiris jävla böcker med några års mellanrum och det slutade med att jag lade ner båda. De är på många sätt bra, rasande välskrivna och genomtänkta saker, men tilltalet faller mig inte på läppen. Jag tränger inte in mellan sidorna.
Nu senast Montecore. Jag påbörjade den sent i går kväll och gav mig tusan på minst hundra sidor men efter sextio kom jag på mig själv med att ständigt flyta bort i tanken: jack å cola smakar gott i munnen… kvinnor… ostbågar. Detta trots att jag läst och gillat både kortare noveller och krönikor av Khemiri.
Två gånger har jag dessutom blivit tagen för karln ute i natten. Jag har givetvis trott att det varit läsare härifrån som trängt sig fram för att byta några ord men nej, Ett öga rött öh … Ett öga rött.
Precis i Boxhörnet Folkungagatan Götgatan blev jag närmad av en ung full drummel.
Det är ju du!
Vadå?
Han som skriver.
Kanske det är.
Jag visste det, Ett öga rött för fan, Ett öga rött.
Nej. Du tar fel.
Lägg av nu, det är visst du.
Klart det är jag men jag är inte han. Fatta.
Typ så. Sjukt irriterande.
Nu vet jag inte, jag står och stampar och funderar på att bara skita i det, tid för böcker som inte når in finns inte. Samtidigt anar jag att Montecore är den typ av bok som belönar läsaren först efter sista sidan. Förbannat. Kanske tar jag upp den i kväll igen och ger den fram till hundra?