Det var när jag lite förstrött gick och plockade bland varorna i den lokala Konsumbutiken och funderade på vilken rafflande rätt jag skulle slänga ihop till middag som telefonen ringde.
- Tjena, Jobby, sa jag.
- Var det du? Det var det va? Erkänn, sa Jobst.
- Vad snackar du om?
- Vad gjorde du i går natt efter att du spelat skivor på Nada?
- Well, jag gick hem och sov.
- Ljug inte.
- Jag ljuger inte.
- Så du åkte inte ut till Solna?
- Nej, vad skulle jag göra där?
- Det var alltså inte du som hällde in ett kilo mjöl och några krossade ägg genom mitt brevinkast i natt?
- Haha, va?
- Ja, någon, förmodligen en missunsam bajare, har i skydd av mörkret smugit upp i trapphuset och hällt in det i min lägenhet. ”Jävla, Ärlemalm”, sa jag till tjejen i morse när vi upptäckte oredan.
- Haha, jag är tyvärr helt oskyldig även om jag måste säga att jag sympatiserar med gärningen som sådan.
Vem det än var, jag är skyldig dig en öl. Livet ska aldrig vara enkelt för en gnagare.