Ett kallt ölglas mot tinningen, som fick mig att tänka på när man försiktigt sänker ner fötterna i vattnet från bryggan och slås av den isande kylans klarhet, var vad som väckte mig till liv efter helgens äventyr. Innan hade allt tett sig något oklart.
Nada, två öl och ett järn på solokvist fick avrunda söndagen. Och öppna ögonen.
Debaser var en dröm. Vi spelade två timmar längre än vad vi fick betalt för, enbart för att det var så kul, och slutade inte förrän de stängde av strömmen för oss. Vid det laget hade jag redan hunnit bli överfallen av en långbent ung sak som gjorde sitt bästa för att attackera mina halsmandlar med sin tunga medan jag fibblade med skivspelaren. Först var det snack om efterfest men efter att ha konstaterat att ung ibland är för ung och natten var sen skildes vi åt i höjd med Folkungagatan.
I stället fick jag besök av en gammal bekant, vars namn rimmar på Bajen, framåt den tidiga morgontimmen. Vi delade på en folköl och lyssnade på musik och snackade om de fyra år som gått sedan sist innan vi tillika delade på en sömntablett och somnade tätt intill. Det var inte illa, inte alls faktiskt.
Avslutningsvis. Grattis till Sebastian och Vilma som förlovade sig i lördags!