Även fast jag varit ute med Matte och Karolina och sänkt några kalla och bråkat om förutsättningarna för objektiv media vaknade jag upp pigg som en nötkärna och klar i skallen. Det tillhör verkligen inte vanligheterna förstår ni. Det brukar vara en veritabel hadesvandring i det Ärlemalmska hemmet morgonen efter ett krogbesök - vilket i sanning är alldeles för ofta.
Planen att bara dricka ljus blaskig öl betalade sig. Från och med nu blir det inga fler belgare med märkliga tillsatser i ute på krogen. Sånt får man spara till hemmets lugna vrå, under läslampan. Corona och Budweiser är höstens melodi - oavsett hur mycket Matt rynkar på näsan.
Apropå läslampan.
För närvarande läser jag tre böcker samtidigt, Mannen och pojken - Tony Parsons, What we talk about when we talk about love - Raymond Carver och Animals - Keith Ridgway. Det är tre totalt olika böcker - förutom att samtliga skulle kunna klassas som “manlig litteratur”, om man nu absolut måste vara sådan.
Mannen och pojken är utmärkt läsning för nattpasset på jobbet. Den rinner ner som smält smör utan att vara varken särskilt bra eller dålig. Som en sämre men fortfarande läsvärd Nick Hornby - chicklit för män helt enkelt. Raymond Carver tillhör som bekant en av mina absoluta favoriter och jag återkommer regelbundet till hans böcker. Den här tillhör hans tidiga samlingar och är väldigt avskalad till och med med Carverska mått mätt. Fint som snus och perfekt ackompanjemang till de multnande löven ute på gården. Animals har jag inte trängt in särskilt djupt i ännu, men att det rör sig om en dyster historia om livets små och stora förtret och ångest står tämligen klart redan efter trettio sidor. Den sparar jag till en ledig dag med en av de där belgarna under läslampan.
Vad är ditt lästips inför hösten?