Posts Tagged ‘carmen’

Vikten av att inte veta

onsdag, maj 27th, 2009

njkhsfkns
Morgonen var totalt ovärdig. En planerad lunch med mamma fick ställas in till följd av att jag låg begraven under en formlös hög av täcke och lakan. Det var egentligen inte mängden öl utan snarare det faktum att jag under rådande hälsotrend stoppat i mig alldeles för lite mat som orsakade denna morgon i det dunkande huvudets tecken. Det är i alla fall vad jag intalar mig.

Vad som skulle bli två öl med Matt förvandlades till en helkväll när en annan polare hörde av sig och behövde moraliskt stöd.

Snotty – Nada – Tiffanys – Indigo – Carmen – Malmen – Nada igen – så såg kvällen ut. Sista timmen övergav jag emellertid öl till förmån för ramlösa. Så här i efterhand kan man ju konstatera att det beslutet borde ha tagits ytterligare någon timme tidigare.

Att möta den tidiga natten med finöl och levande jazz på Malmen är däremot enbart att rekommendera. Det gav en passande inramning för ett samtal om vikten av att inte veta och Cormac McCarthy.

Efter att Matte, som var sist kvar av gänget, traskat hem drog jag vidare till Nada och tog den där ramlösan och snackade med den där blonda tjejen som har börjat jobba i baren. Det var en bra avrundning på kvällen. Men morgonen som sagt, den var en katastrof av episka proportioner med kräk, frossa och bakfylleångest.

Ett projekt är påbörjat. Jag har satt deadline om två veckor. Snabbt och effektivt ska det gå. Förbannat kul är det ska ni veta.

Som landet ligger

fredag, april 24th, 2009

Det skulle vara dumt av mig att säga att saker och ting gått som jag tänkt mig. Inom loppet av några dagar blev jag av med jobbet (hårda tider) och mitt förhållande med Jannike tog slut.

Vi var ju då. Hon och jag. Det var vi verkligen – hårt sammansatta och invirade i varandra på ett sätt som inte skulle kunna gå sönder. Trodde vi.

I slutet var det mer en tidsfråga. Men vi lämnar det där. Vi är fortfarande vänner och bor ihop i ytterligare en vecka. Det räcker så.

Livet nu tar sig något märkliga uttryck och det är som om isen är väldigt hal. I går kväll när jag var på väg hem från ett extrapass på förrförra kneget fick jag ett sms – några polare satt på Carmen. Inte ens för två-tre år sedan tillhörde det vanligheterna. Carmen och Söder Källare övergavs kring 30-strecket.

Nya ansikten men ändå precis detsamma. Och där satt två av mina vänner tillsammans med två bonusvänner och var förmodligen de enda i lokalen som drack den dyrare importölen. Helt klart det rikaste bordet på Carmen – även om man räknar in mig.

Vi var en stukad samling som alla under den här våren på olika sätt lämnat en trygghet för något väldigt oklart. Det har inte hindrat oss tidigare, men den här kvällen gjorde det det. Kanske var det omgivningarna som fick oss att känna oss gamla och förbi. Eller så var det för att det där och då var extra tydligt att det är precis där vi kan komma att sitta om fem år om saker inte går som vi tänkt oss.