- Pantalonger? sa den unga expediten.
- Tror det är någon form av långkallingar för damer.
- Har jag aldrig hört talas om, men vi har tights.
- Tror inte mormor använder tights, hon är åttio, sa jag ungefär som om det skulle förklara saken. Vilket det kanske också gör. Delvis.
Det var morfar som viskade fram det över telefon när jag frågade vad mormor kunde tänkas önska sig i julklapp.
- Pantalonger, väste han.
- Åhå.
- Det är som kalsonger. Långkalsonger. För damer.
- Aha.
Det blev två par tights. Det är ju värmen som räknas, eller hur?
Och på Akademibokhandeln, där de sista klapparna inhandlades, hann jag stå i kö tillräckligt länge för att lägga böckerna i en särskild ordning med de bästa titlarna underst och överst och de mest pinsamma i mitten. Det är en rituell kvarleva från tiden då man inhandlade musik på små osexiga plastbitar i butiker som Pet Sounds och Skivfönstret och ville ha den där gillande nicken från Stefan bakom kassan som sa att man var rätt ute.
Så inte från löneslaven på Akademibokhandeln, han bara lade böckerna upp och ner och drog streckkoden utan att ens snegla på titlarna. Ett otroligt antiklimax som ytterligare befäster nätet som den bästa platsen för bokköp. Förmodligen har han en bakgrund som misslyckad bibliotekarie (finns det några lyckade?) vilket skapat ett bokförakt som gör att han inte ens klarar av att se på böcker och än mindre bekräfta kundernas ego.