Likt två välgödda galtar ligger de och grymtar under kristallkronorna på Riches scen, Henrik Schyffert och Fredrik Lindström, och rapar ur sig idéer rörande fond- tapeter och ostronöppnare, och kontemplerar det bakomliggande syftet med att slå ut en vägg eller låta bli.
Viktiga grejer, som ska lämna publiken med en tankeställare, menar Henrik Schyffert.
Svenska Dagbladets Tobias Brandel har följt med de båda komikerna en dag på jobbet och fått ur sig en fantastisk liten artikel om skapandeprocessen strax innan premiärdatum. Hur följer man upp en succé som följer upp en succé som följer upp en succé?
Genom att inte ta några risker. Genom att göra igenkänningskomik om villaliv i Bromma. Har vi inte sett det här förut? Har inte herrarna Schyffert och Lindström gjort precis samma show tidigare?
Deras största problem verkar följaktligen också vara hur de ska förhålla sig till en omtalad artikel, innehållande ett stycke vindsvåning och teppanyakihäll, från DN Bostad.
“Jag har inga yttre problem, inga fiender. Hade jag haft ryssar eller hunner som kommit och slagits hade jag inte skrivit om teppanyakihällen”, säger Henrik Schyffert till Svd och diskvalificerar sig som samtidsanalytiker. Har man problem med att lokalisera fienden i dagens Sverige måste man ha tillbringat det senaste året i en jordhåla, eller möjligtvis en villa i Bromma.
Välfärden monteras ned och ett rasistiskt parti har för bara några månader sedan valts in i vår riksdag, men nej, Henrik Schyffert ser inte hunnerna. Villalivet bländar. Teppanyakihumorn som ska få den privilegierade publiken att vrida sig igenkännande i stolarna lockar mer. Skapar bara en lagom dos av obehag innan det förlösande garvet.
Kommer showen hyllas? Kommer det gå bra? Givetvis. Två medelålders män som inte vågar utmana utan bara spegla och bekräfta, det kan inte bli mer Sverige 2011 än så. Given succé. Redan utsålt.
A show about nothing, sannerligen.
