Han där ser farlig ut, säger han och pekar på Matt.
Skenet bedrar, han är bara farlig för barägare som inte betalar, säger jag.
Han synar mig noga och klämmer på min överarmen.
Du tränar?
Ja.
Är du kriminell eller arbetslös?
Va?
Det är bara kriminella och arbetslösa som har tid att träna.
Jag knegar.
Bra, för min kompis som sitter där borta i baren tycker du är söt och jag vill inte skicka fram henne om du är kriminell eller arbetslös. Du är väl ingen sån där jobbig och svår poetjävel som ska hålla på och citera böcker och skit?
Har aldrig öppnat en bok i hela mitt liv.
Han nickar gillande, vänder sig tillbaka mot Matt och Matte och säger:
Här ta min plånbok. Det är inte mycket men jag går och hämtar mer i kassan.
Detta, kära läsare, var första mötet med en av killarna som sedan ett år tillbaka driver Söders allra finaste Nada. Jag har undvikit stället sedan det såldes då det är alldeles för starkt förknippat med minnen från förr, minnen jag ville lämna orörda. Efter en kvart tvingas jag något motvilligt konstatera att visst, detta nya är någonting annat än det som var, men inte nödvändigtvis sämre.
Det blir fler kvällar på Åsögatans bästa.
