Solen tittar fram och smälter lite snö från taken och plötsligt är whiskeyspill och hångel och dåligheter i natten allt jag kan tänka på. Hjärtat har fastnat någonstans i halsgropen och ändå dunkar det i bröstet som om Sofia klockor sytts in där under morgontimmarna.
Det är våren och den kikar väl bara förbi som hastigast för att påminna oss om att den kommer tillbaka om några veckor men vad gör det när den lämnar en känsla i kroppen som bara sköljer iväg vintertrötthet och frusna leder med smältvattnet.
Ta mig till kvällen och en bar så jag får förlora mig i någons ögon och armar och känna den rasande södernatten.