Någonstans mellan vaken och dröm hör jag dem, ett svagt fågellikt läte genom fönstret. Jag faller ner igen, i sömn, och vill stanna där, men väcks åter av lätta steg på fönsterbrädet, som naglar tappande mot tunn plåt.
Jag kliver upp och ut över det kalla köksgolvet och sätter på kaffe och ut i vardagsrummet och slår på datorn.
Det bor två duvor utanför mitt köksfönster. De har tillbringat hela vintern där, kurrat och kurat ihop sig. Jag smyger på insidan för att inte störa och inser att jag trivs med sällskapet av två duvor alldeles intill.
Från datorn sjunger Bill Callahan om fåglar och någonstans att landa och om att stanna sitt hjärta bara för ett hjärtslag.
Jag blåser på kaffet och smakar försiktigt och vaknar sakta till liv. Och ja, även morgonen är sig själv nog.
Duvorna bor utanför ditt fönster eftersom det är så dåligt isolerat så att värmen strömmar ut från din lägenhet och gör det gosigt för de bevingade råttorna. Passa dig för duvor, de sprider sjukdomar.
De får gärna norpa lite av värmen om jag får vakna till kurrandet från andra sidan fönstret, men närmare än så kommer de inte.
Håller med Matte i att det stömmar ut värme från din lgh som de säkert njuter av. Dock förstår dig David så länge det inte låter sjukt tidigt på morgonen så kan de vara lite nice med kurr kurr på morgonkvisten ^^
Ja tusan, det är det enda kurrandet som förekommit i min lägenhet den senaste månaden.