Okej så här är det, jag har påbörjat två av Jonas Hassen Khemiris jävla böcker med några års mellanrum och det slutade med att jag lade ner båda. De är på många sätt bra, rasande välskrivna och genomtänkta saker, men tilltalet faller mig inte på läppen. Jag tränger inte in mellan sidorna.
Nu senast Montecore. Jag påbörjade den sent i går kväll och gav mig tusan på minst hundra sidor men efter sextio kom jag på mig själv med att ständigt flyta bort i tanken: jack å cola smakar gott i munnen… kvinnor… ostbågar. Detta trots att jag läst och gillat både kortare noveller och krönikor av Khemiri.
Två gånger har jag dessutom blivit tagen för karln ute i natten. Jag har givetvis trott att det varit läsare härifrån som trängt sig fram för att byta några ord men nej, Ett öga rött öh … Ett öga rött.
Precis i Boxhörnet Folkungagatan Götgatan blev jag närmad av en ung full drummel.
Det är ju du!
Vadå?
Han som skriver.
Kanske det är.
Jag visste det, Ett öga rött för fan, Ett öga rött.
Nej. Du tar fel.
Lägg av nu, det är visst du.
Klart det är jag men jag är inte han. Fatta.
Typ så. Sjukt irriterande.
Nu vet jag inte, jag står och stampar och funderar på att bara skita i det, tid för böcker som inte når in finns inte. Samtidigt anar jag att Montecore är den typ av bok som belönar läsaren först efter sista sidan. Förbannat. Kanske tar jag upp den i kväll igen och ger den fram till hundra?
Haha bättre än Jonas Åkerlund ^^
Inte för att jag är särskilt lik Khemiri heller, men Jonas Åkerlund är ungefär en halvmeter kortare och har hår ner till midjan. Någon måtta får det vara. Vill dessutom minnas att den unga glasplockande damen som vräkte ur sig detta var mycket ångerfull efteråt.
Har faktiskt inte läst en enda rad av Hassen Khemiri, och det beror inte på att han skulle vara lik dig för den tanken har jag aldrig tänkt. Det är väl mer det där fenomenet att om någon helt plötsligt blir skitpopulär så blir man misstänksam och anti. Lite Dan Brown-effekten, fast det är väl inte rättvist mot Hassen Khemiri antar jag.
Tro mig, den tanken hade jag inte heller tänkt förrän jag blev antastad av hans onyktra läsare.
Hassen Khemiri är ju en författare som kramas sönder av kulturetablissemanget medan Dan Brown gillas av de smaklösa massorna. Har bläddrat och småläst lite i en av hans böcker och det räckte.
Hassen Khemiri är för mig litteraturens svar på Laleh: får bra recensioner OCH gillas av Mona Sahlin (som här får representera ”kända personer som av en eller annan anledning vill lyfta fram en positiv syn på multi-kulti”).
Haha ja, googlade en bild och insåg att ni inte var så lika ändå.
Men det var en rolig sak att säga som första mening till en främmande människa ^^
Jag sprang in i Hassen Khemiri på Coop i Älvsjö en dag efter jobbet. Vet inte vad det är med honom – möjligtvis hans sammetsögon – men det kändes som ett klassiskt ”jag mötte Lassie”-ögonblick för en bibliotekarie.
Gabriella>> Ja, om inte annat var det ju minnesvärt. Vill minnas att jag satte whiskyn i strupen.
K>> Har också sett honom ute några gånger och visst har han något som gör att man fastnar med blicken. Vad tycker du om hans böcker?
Orginalmatte: Vafan. Att jämföra Jonas med Laleh är ju som att jämföra Marcus Birro med Nina Simone.
Och VAD har Mona Sahlin med detta att göra, om Jonas och Laleh representerar sk multikulti så är vi jävligt vilse i pannkakan.
Bra där! Matte förtjänar en känga för den kommentaren. Även fast Hassen Khemiri inte faller mig på läppen är det en jäkla skillnad på honom och Laleh. Eller ja, kan faktiskt inte se alls vad de skulle ha gemensamt.
Tänk om alla tjejer du träffat trodde du var Jonas Hassen eller Jonas Åkerlund
Äh, senaste tjejen jag träffade blev ju uppenbart imponerad av mina pusherlookalike-polare.
Men snälla människor, ha lite humor.
Nej, nu ska du hängas ut och kölhalas och få springa gatlopp med gävlebocka på ryggen!
hehe, men du har ju inte själv nån humor nu matte.
Förstår inte varför alla hackar på Laleh, det är ju en av de mest begåvade artisterna vi har i det här landet.