Det knackade precis en polis på dörren och jag hann krisa några sekunder, tänkte att det kunde ha hänt en anhörig något, innan han sa: du har nyckeln kvar i låset.
Jaha, tack, sa jag, tog min nyckel och tittade frågande på honom.
Det visade sig att han knackade runt för att höra sig för om ett brott som begåtts nere på gatan för några dagar sedan.
Tyvärr, varken sett eller hört något, sa jag.
Är det en inarbetad polismetod att köra tysta sekunder i hopp om att folk i ren panik ska erkänna brott när de knackar på? Själv hann jag tänkta både på anhörigas hädangång samt rannsaka samvetet innan han fick mål i mun.