En och annan av mina vänner nördar gärna till det och köper allt av ett märke, en artist eller författare. Inte för att det nödvändigtvis är bra eller för att de ens sedan tidigare saknar den produkt de förvärvar, utan för att det talar till något inom dem som njuter av att se samtliga säsonger av Buffy där uppe på hyllan, komplett i en signerad låda med bilderbok, nyckelring och tandavtryck.
Själv håller jag mig borta från sånt ofog. Eller har gjort fram till nu. Igår hämtade jag ut Child of God av Cormac McCarthy på den lokala tobaksbutik som fungerar som post här i kvarteret. Direkt när jag öppnade paketet och läste omslagstexten av författaren Tobias Wolff insåg jag att loppet var kört, att jag slutligen blivit en av dem. Jag måste ha samtliga böcker i den senaste Picador utgåvan av McCarthys produktion. Jag kommer inte vila förrän jag kan sitta i soffan med en rykande kopp te och blicka upp på bokhyllan och se dem där, prydligt ordnade på en egen liten hylla i mitten.
I Sverige finns det fortfarande lagar som hindrar bokförlag från att anställa kompetenta formgivare som klarar av att ge böcker en värdig inramning. I Sverige låter man Ulf Gyllenhak översätta Blood Meridian och slänger upp en skallerorm på omslaget. Det finns en blind övertygelse bland landets ledande bokförlag att just bristfälliga översättningar och motbjudande omslag är det som ska vända den vikande försäljningen av översatt litteratur.
Se här, Albert Bonniers förlag, vad man kan åstadkomma av bokomslag om man låter innehåll och kunskap tala.
Tags: albert bonniers förlag, blodets meridian, blood meridian, cormac mccarthy, picador, tobias wolff, ulf gyllenhak
Ulf Gyllenhak borde förbjudas att översätta, ärligt talat, jag gjorde misstaget att läsa Gone baby, gone på svenska och spottade och fräste genom hela boken. Hur man kan betala för något så undermåligt är en gåta.
K>> Gyllenhak har ostört fått förstöra en rad böcker där Lehanes samlade produktion och McCarthys No country for old men ingår som toppen på isberget. Att han även nu översatt Blood Meridian, som är en av mina absoluta favoritböcker, får det att vända sig i magen. Den har ännu inte kommit ut, men klarar man inte av att översätta den ganska raka prosa som Lehane bjuder har man inget i McCarthy land att göra.
Ja, fy fan vad kasst det är. Det måste få finnas någon lägstanivå även i den branschen. Man får en känsla av att det är direktöversatt från amerikansk engelska, och det blir alltid pajigt.
Mattias>> Ja, vill minnas att även du förbannat Gyllenhaks översättning av Lehane. Har man så mycket på sitt samvete är det märkligt att man får fortsätta. Resultatet av en enkel sökning på nätet är inte särskilt smickrande för honom.
Vilken briljant iakttagelse du gjort angående estetiken gällande böcker, skivomslag, filmer mm. Jag själv är väldigt svag för förlaget Vintage och deras omslag. De har otroligt fin layout på samtliga McCarthys böcker samt på många av mina favoritförfattare från England.
Tack, David. Har Suttree i Vintages utgåva och den är fin, vilket inte kommer hindra mig från att lägga vantarna på samma bok i Picadores upplaga. Den är helt enkelt oslagbar. Child of God rekommenderas förresten starkt, en recension kommer vad det lider.
Grymt! Det är en av de tidiga, eller hur?
Yes, en av de tidiga. Vilket inte märks på så sätt att han redan då kändes som en märkligt färdig författare, med en väl utarbetad egen stil.
Ja, det finns ju en anledning att man hellre har 10 engelska utgåvor i bokhyllan än svenska. Jävlar vilken kvalitetsskillnad det är.
Evelina>> Sannerligen. Vad gäller Cormac McCarthy är det märkligt att inte Thomas Preis, som översatte The Road (Vägen), fått uppdraget att ta sig an kommande böcker, då den faktiskt är helt okej.
Har tittat runt lite på er bokblogg. Fint.
Tråkigt att du tyckte omslaget var motbjudande. Det ansluter i form till “Vägen” (inte pocketversionen).
Tyckte att ormen var en passande metafor.
David Pearsons omslag är mycket fina, men andra utgåvor av McCarthy är inte roliga om vi nu skall jämföra. Dock är kritik av omslag alltid på sin plats.
Kan tillägga att rent typografiska omslag sällan får gehör, men det händer, det är lite genrestyrt.
Claes Gustavsson / formgivare
Tack för ditt svar, Claes. För egen del tänker jag “klassisk västern” när jag ser omslaget och Blood Meridian är ju något helt annat. Däremot inser jag, något motvilligt, att omslag sällan skapas med boknördar som undertecknad i åtanke.
Tycker att dina omslag till Lehanes böcker är fina och hade gärna sett något liknande för McCarthy.
Det är trist att böcker på svenska sällan kommer i tilltalande förpackning och i grunden handlar det om feltänk hos förlagen (att en bok måste skrika ut “här är jag” och spela på klichéer) och inte hos er som formger så jag ber att få lätta lite på min något onådiga kritik mot ditt skrå.
Kan inte låta bli att avsluta med några länkar till favoritomslag:
http://tinyurl.com/346a7y7
http://tinyurl.com/34spw82
http://tinyurl.com/38w85ex
Jag tycker nog att det görs många bra omslag i Sverige, men svårast är när det är genrestyrt som deckare eller s.k. chick-lit. Det skall synas omedelbart vad det är för typ av bok. Jag försöker alltid göra något nyskapande men förslagen faller ofta på argumentet att det är “för okonventionellt / oklart vilken genre”, vilket är tråkigt. Dessutom finns det nuförtiden marknadsavdelningar som skall tycka till.
Tacksammare med annan litteratur, där finns mer svängrum. Förlagen försöker dock inte styra från början, man har full frihet att lämna förslag och komma med idéer, men ofta är det inte det man sjäv föredrar som blir resultatet.
Tittar man på det enorma amerikanska eller brittiska utbudet görs det förfärligt mycket dåligt. Klart det finns många pärlor, men standarden är inte nödvändigtvis högre generellt.
Hur som helst är det roligt att höra synpunkter på omslagsformgivning, det är inte så vanligt.
Kan inte låta bli att avsluta med att skamlöst göra reklam för min egen pocket:
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9197477257
Precis. Sedan är ju den engelskspråkiga marknaden större. När Picador ger ut McCarthys böcker i nya förpackningar räknar de ju med att det finns personer som mig som köper dem bara för att de är så förbaskat fina.
Modernista har släppt ifrån sig många vackra böcker och Jens Magnussons omslag till Hans koppels serie är också smått lysande, så visst finns sånt som sticker ut här hemma också. Men det handlar om undantag. Tyvärr.
Du sålde precis en bok.