Pang, sa det bara och oj vad ont det gjorde.
Dörrlisten tog emot tinningen efter att jag släckt ljuset i köket och försiktigt trevade mig mot sovrummet. Den naturliga följden av det är naturligtvis att slå näven i väggen och sparka på listen så att inte bara tinningen bultar av smärta utan även i handen och foten.
Dumhet i kvadrat, som jag är begåvad med i överflöd om nu någon fortfarande skulle tveka. Det var inte ens gårdagens första olycka. Nej, inte ens den första tinningsolyckan. Tidigare, efter att jag öppnat dörren till skafferiet, lyckades jag sparka till dörren så att den slog i mitt framåtböjda huvud, vilket som bäst var i färd med att syna hyllorna på jakt efter en munsbit. Pang, sa det den gången också och jag hamnade på sängen med ömmande skalle och hand, eftersom jag givetvis bestraffade även skafferidörren med en oövertänkt näve.
Att tiden läker sår och ömmande skallar och händer och fötter är i alla fall en tröst när man alltid lyckas slå sig själv fördärvad mot vad det än må vara som råkar komma i vägen. Och så länge man ligger i sängen och bara håller sig stilla kan man inte göra sig illa. Vad man däremot kan göra är att välta ut vattenkannan över sig när man doppar fingrarna i den för att svalka den ömmande tinningen.
Okej,men du måste jobba allafall idag….sorry !!
Bajenpinglan>> Du är bara bitter för att du inte lyckades byta bort ditt pass.
Där slog du huvudet på spiken!
Alltid huvudet på spiken. Eller i dörrkarmen.
Åkte in till kneget en timme tidigare för att vår turkiska vän jagade upp mig i ottan med att det var mycket att göra. När jag kom hit var det hur lugnt och stilla som helst och alla låg snällt kvar i sängarna och sov.
Grrrr ….
hahahaaa de va ju nästan lite kul…men va skönt att det är lungt,då dyker jag upp lite senare..