Skräpclownen

Du har gått från starköl till mellis och jag från finöl till starköl.
Visst, det stämmer.
Du har helt enkelt blivit en jävla tunnis, säger Matt och höjer sin öl och vi skålar.

Matt är i sitt esse, han har precis fått ett nytt jobb och tidigt i morgon åker han till London för några dagar av pubhäng och flottiga fingrar innan plikten kallar.

Vid fönstret sitter några tjejer som spanar in oss.

Dom läser förmodligen våra bloggar, säger jag.
Tror du? säger Matt.

Visst, närmare fem år in i det här tror jag fortfarande att varje person som lägger märke till mig är en läsare. Det är en ovana som för det mesta visat sig sakna grund, men ändå sitter där lika oklädsam och svårförvisad som sommarens första fästing.

Jävla bajensvin, säger en gammal ligist från Skansen if och sparkar efter mig när jag ska gå på toaletten. Kvällarna här är desamma. Till och med skällsorden. Och att kalla mig för bajensvin är som att pussa mig på kinden, det värmer.

Vi går mellan Snotty och Pet Sounds Bar och dricker våra öl och snackar vårt snack och leker “ligga leken” där man pekar ut den tjej som man helst skulle kunna tänka sig att ligga med. Bättre människor än så är vi inte.

Vi måste leva
med det finstilta gräset
och källarskrattet

Och när vi skiljs åt är det med löften om att Matt ska plöja massa gamla antikvariat i London och ta bilder från varje pub där han stannar för en näve nötter och en öl.

I morgon tänkte jag gå och kolla på ett band på gamla goda Debban, hej å hå å go natt å så …

Det ryktas att det är läge att gå in och säga ett stort jävla grattis till Matt Kunken. För att använda ett slitet uttryck verkar det som om vinden har vänt för min bror i smuts och dåligt leverne!

Grattis bror!!!

Inte en dag för tidigt. I morgon firar vi!

Efter att jag blivit tillräckligt lummig stack jag in handen under jackan hon hade i knät och tog hennes hand i min för att se hur mycket av den jag kunde omsluta och den här gången drog hon sig inte undan utan lät mig väga hennes hand i min och dra tummen utmed översidan.

Du vet väl att jag träffar någon?
Nej det visste jag inte.
Trodde jag hade sagt det.
Det hade du glömt.

Och hon fortsatte glömma, för efter att vi bytt Snotty mot Harvest Home och mellanöl mot Maredsous gick vi runt kvarteret, hem till mig och lyssnade på nattmusik och pussades i soffan.

Vi kommer inte ligga ikväll.
Nehej, sa jag och låtsades glömma det en stund senare.
Du minns väl vad jag sa.
Just det. Förlåt.

Sedan låtsades jag glömma igen.

Natten var fin och morgonen svår. Mornar är ju ofta det. Jag delar gärna natten med någon jag tycker om och henne tycker jag om, men mornar klarar jag inte av att dela, då vill jag bara vara för mig själv. Det återstår ännu att hitta ett sätt att förmedla det på som inte framstår som en mindre subtil dumpning.

Nästa gång, om det blir en sådan, lovar jag att gå ner till bageriet och ordna med den där frukosten.

Ska inte glömma det.

Himlen öser ner en blandning av snö och regn och på gymmet kan de givetvis inte stå emot frestelsen att spela Who’ll stop the rain med Creedence Clearwater Revival.

Det går bra nu, på gymmet alltså. I övrigt är det väl mycket av “så där” och alldeles för lite jävlaranamma. Efter en bra start med matten har jag halkat efter och beslutat mig för att inte ta några fler distanskurser. Det blir till att bita i det sura äpplet och sätta sig i skolbänken under lediga dagar.

Vad gäller skrivandet har väl ingen av er kunnat undgå att det är samma trögflytande tröskande.

Jag vet vad jag vill skriva och hur jag vill skriva det, men när jag gör just det och sedan ser på orden visar det sig nio gånger av tio att de kommit ut fel.

Frustrerande.

Det enda jag vill säga
glimmar utom räckhåll
som silvret hos pantlånaren

Tranströmers rader sitter fastgjutna i mitt huvud och jag längtar efter att ord som bygger meningar som bygger stycken ska porla fritt igen och att få glida ut där i en gisten gammal eka och bjuda av utsikten.

Sommaren började igår kväll, visst, det är fortfarande april och haglade över Hagsätra under eftermiddagen, men det har ingenting med saken att göra. På Nada tog den fösta sommarnatten av många plats och den slutade inte förrän jag somnade på en soffa i djupaste söderort någon gång efter klockan sex på morgonen och så småningom vaknade av att mobilen tjöt och en katt låg och stirrade stint på mig en halvhand bort.

Skorna på och fem minuter senare var jag på kneget.

Men innan dess hann jag och Matt med att spisa fina toner och hänga och skaka hand och snacka med alla vänner som dök upp och gjorde kvällen vacker på Åsögatan. När barerna stängde drog vi vidare på en efterfest som bjöd på vin och fint sällskap och av någon anledning även lämnade mina underarmar rödrappade av en hästpiska.

Avslutningsvis blev det pizza och läsk i Bajenpinglans kök ute i hoodish innan det svartnade för ögonen och soffan tog emot för några timmars vila.

Dagen har förflutit i ett lummigt tillstånd där promenader och matlagning och andra aktiviteter hållit kroppen igång och nu återstår bara att krypa ner under täcket och återigen låta natten och sömnen ta över för att göra sin grej.

Barstol tar farväl.