Inte förrän mina händer slant av baren och jag stapplade några steg bakåt insåg jag att jag var berusad och att tiden för att gå hem infunnit sig. Då hade jag hängt kvar själv en stund, beställt in en till öl och utbytt blickar, efter att mina vänner gått.
Och jag drack det sista från flaskan och drog rocken om mig och gick ut i vinternatten och upp för trapporna mot Slussen och in i en taxi som tog mig hem och bara minuter efter att jag tappat fästet vid baren satt jag i soffan och läste några rader ur All of us av Raymond Carver.
Nevertheless, I am happy
Riding in a car with my brother
and drinking from a pint of Old Crow.
We do not have any place in mind to go,
we are just driving.
If I closed my eyes for a minute
I would be lost, yet
I could gladly lie down and sleep forever
beside this road
My brother nudges me.
Any minute now, something will happen.
Och jag känner det fortfarande. Någonting kommer att hända.
Det är grymt jobbigt, att bara gå och vänta på det.. Men samtidigt är det skönt. Är ju pirrigt spännande, så där så man får sug i magen.
Den känslan är väldigt påtaglig för mig just nu. Vill helst av allt ställa mig i solen på en klippa, vråla rakt ut och se om det hittar mig.
Hoppas ditt “det” hittar dig snart, jag är nyfiken
Efter en lite seg start är jag nu helt inne i All the Pretty Horses…John Grady har blivit en ny husgud och med bara 50 sidor kvar önskar jag att boken var ca 500 sidor längre…har för övrigt införskaffat Blood Meridian och den ska öppnas i samma stund som Hästarna är avklarad. Vi borde ta en bira och snacka lite om den snart tycker jag!
Jag har helt ärligt talat haft den känslan sedan jag var barn. Kan verka lite väl naivt och modigt (?) att fortfarande tro att något ska ske. Men, det som kryper sig under huden på mig kan jag inte bara ignorera. Något kommer ske snart, men vad vet jag inte.
Kan det vara så att kroppen gömmer en del av sitt öde för att sedan blomma ut framför ögonen på en den dagen man är redo?
Caroline>> Jobbigt vet jag inte. Gillar inte den där mätta känslan. Den bästa dagen är en dag av törst som Karin Boye sa.
David>> Då kan jag lugna dig med att All the pretty horses bara är första delen i en trilogi och att Grady tydligen återkommer i den sista (har inte läst den ännu). Absolut! Tänkte låta magen vila lite efter helgens äventyr men vi kan väl styra upp något i mitten av nästa vecka?
MH>> Misstänker att det är så enkelt som att man bygger upp den där känslan själv för att ha något att se fram emot även när det inte finns något konkret. Och utan att låta alltför mycket new age vill jag ändå påstå att det funkar, att det gör att det händer saker.
Det är väl varken naivt eller modigt. Känslorna kan ju som bekant gå sina egna vägar och ibland finns det inget riktigt (medvetet) val. Tycker du ska vara glad att du har den, motsatsen är så otroligt mycket tråkigare.
Låter bra! Vi styr upp det när det närmar sig lite mer…och ja, jag har sett att det finns en Bordertrilogi. Med andra ord finns det mycket bra grejer att se fram emot. Fint som snus!
David>> Grymt! Hörs i början på nästa vecka.
tror bestämt jag såg dej där i baren. för jag hann tänka att nämen se där han dricker öl hoppas magen pallar. sen tittade jag bort för jag är så dålig på ögonkontakt.
Im whop yo ass>> Hängde nere i lilla baren större delen av kvällen så var det där så stämmer det nog och ja, det gick okej med kistan.
Och nu blir jag ju nyfiken på vem du är? Ledtråd!
jo det var där du stod. gud vad bra jag är ändå. men stod du inte i stora en sväng där på slutet också hehe..?
äh jag var nog ingen du la på minnet. det var korta ögonkast bara. å jag har inte nåt utmärkande drag som typ rosa hår eller så. bara långt blont. tyvärr.
Bara som hastigast på vägen ut. Det var där jag insåg att jag var full och snubblade till rakt ut från baren.
Ah, men du skulle ha sagt hej, det är alltid skoj att få ett ansikte på någon som läser.
lovar nästa gång. nu när jag vet att du var du och inte nån som var lik. pinis det hade varit annars du vet.