“All modern American literature comes from one book by Mark Twain called ‘Huckleberry Finn.’ All American writing comes from that. There was nothing before. There has been nothing as good since.” Ernest Hemingway, The Green Hills of Africa (1934)
Hemingway kunde naturligtvis inte ana att hans ord fortfarande skulle ha bäring åttio år senare. Den amerikanska författaren tillika countrysångaren Willy Vlautin faller väl in i den fåra Mark Twain plöjde upp när han skickade Huck Finn nerför Mississippifloden på en flotte.
Byt ut negerslaven Jim mot en tävlingshäst och floden mot motorvägen och du förstår var det bär.
I Lean on Pete möter vi en rotlös femtonårig pojke som lämnas vind för våg av sin pappa medan denne jagar kvinnor och festar och knegar och till slut tar en flygresa genom ett fönster och vidare till de sälla jaktmarkerna. Pojken, som redan hunnit skaffa sig ett sommarjobb vid galoppbanan, tar den logiska konsekvensen av detta och flyttar in i ett stall och blir bästis med en häst.
När hästen sedan hotas av slakt ger de sig ut på rymmen.
Problemet är att man aldrig riktigt får grepp om pojken. Rör det sig om en ovanligt vilsen tonåring eller är han också smått rubbad? Och är den osäkerheten ett medvetet drag eller har vi att göra med bristfällig gestaltning?
Om det bitvis ställer till det för läsupplevelsen är galleriet av allsköns kufar som passerar revy desto rikare. Det är i möten, som de med med en man på väg till sin döende bror, en ung flicka på rymmen och en alkoholiserad kusk, som berättelsen tar liv och Vlautin visar att han är en mästare på att med få ord skapa mångfacetterade karaktärer.
Önskvärt hade varit att även pojken fått lite mer kött på benen och att boken gått en extra vända genom redigeringen, för här och var saknas det ord och på sina ställen brister den inre logiken. Hela hästgrejen, där hästen får spegla både pojkens egen utsatthet och saknaden efter pappan, är också mer än lovligt krystad och det hände att jag kom på mig själv med att önska livet ur kraken.
Trots dessa invändningar är Lean on Pete en läsvärd bok. Är du ny inför Vlautin är det inte här du ska börja, men om du läst hans tidigare böcker Northline och The Motel Life och fick mersmak har du några väl värda timmar framför dig på ruffiga bakgator och nedgångna diners.
Tags: hemingway, huckleberry finn, lean on pete, mark twain, northline, the green hills of africa, the motel life, willy vlautin
Själv blev jag sugen att läsa Huckleberry Finn - igen.
Den är makalös och ja, Hemingway visste vad han talade om redan då.
Även han är en kär favorit hos mig.
Skoj med inlägg av denna karaktär!
MH>> Ja jävlar, det är alldeles för många år sedan man senast läste Huckleberry Finn. Ska ta och beställa den och skriva några rader om flodäventyret.
David kommer imorrn vandrar kavarteren från skånegatan till Bonden bar. han gör det som självutnämnt misfit och trött barinventarie. överrocken bär spår av dåliga flickor och jack and coke. Hans överrock är så trött att den behöver citalopram för att inte lämna in.
han kommer brumma med i texterna och känna bandet med Mr Vlautin.
Kvällen till ära i en skjorta med låg knappbudget gud bevare mig….
Fan David, var på din vakt. Du har en stalker.
Hade aldrig ens hört talas om Vlautin eller McCarthy innan jag läste din blogg. Är lite nyfiken på Vlautin nu.
Köpte ju Vägen tidigare.. Men jag har svårt att komma in i den. Har inte lyckats fastna än så jag undrar om det var likadant för dig?
Ior>> Tror att den där Slatten är lite kär i mig. Längtar innanför den uppknäppta skjortan och så.
Caroline>> Vill minnas att det tog mig runt femtio sidor att komma in i boken, sedan flöt det på. Men tiden är för knapp för böcker man inte kommer in i så gå vidare om den inte faller dig i smaken. Testa Northline av Willy Vlautin, det är hans bästa.
Jag får testa när jag är på rätt humör så kanske det går
Men du har rätt, livet är alldeles för kort.
Yes, ska testa den. Hunnit med P.S. I love you än?
Caroline>> Åh, den ligger i min stapel av böcker jag borde läsa och jag kommer ta tag i den, men jag lovar inget innan sommaren, hehe …