Snön viner och blåser kring på taken. Moln av korn yr ner och slår mot fönstret. Knastrar till mot glaset.
Att sitta inne och se ut är som att vara mitt i en vintersaga. Det är lätt att föreställa sig varm choklad och bullbak och att det faktiskt bor små pysslingar i hål i väggarna.
Vintern från sin bästa sida. Ensamheten från sin bästa sida.
Tystnad och så ljudet av ännu en vind som drar förbi och stramar åt som en gammal gast som vill in men står helt utan chans.
För här är värme nu.
Och varför då öppna.
Den första sensationen. Kornen mot ansiktet. Uppfriskande som kallt vatten om morgonen.
Inte samma sak som att man vill ställa sig där, stå i blåsten och bli kvar.
Dessa dagar undviker jag sånt, rår om mina tassar och blickar ut från en säker plats bakom väggar och glas. Och gastar slänger sig mot fönstret och skriker till men här inne blir det till en viskning och det är knappt att jag hör, bara en antydan till ett förkunnande att där ute råder vinter, rasar av.