Kommentarer till Läsarfråga

Av: David Ärlemalm

David Ärlemalm — Wed, 10 Feb 2010 16:23:40 +0000

Tack igen för alla svar! Det har varit väldigt intressant att ta del av dem och det lär bli fler frågor i framtiden.

Av: P

Wed, 10 Feb 2010 02:41:59 +0000

riktigt bra fråga!
gick in i väggen för ett litet tag sedan och innan det identifierade jag mig till 100 procent med min karriär och vart den skulle ta vägen.. så hade det då varit i nästan tio år.
Men nu… nu försöker jag, och jag måste arbeta aktivt, att hela tiden tänka på att ha kul och inte förknippa mitt liv med karriären.
Det betyder inte att jag inte vill ha ett jobb som ligger inom den yrkeslinje jag pluggat, utan att jag bara inte ska ta det på för stort allvar.
JAg har lyckats ganska bra med att vända på mina värderingar nu och kommer att fortsätta med att se mig själv och andra som människor för andra än vad de har på sig för arbetskläder.

Av: Ida Mjaow

Ida Mjaow — Thu, 04 Feb 2010 00:36:33 +0000

Jag upplever inte att andra på något sätt definierar mig utifrån vad jag pluggar (Komvux på gymnasienivå) eller vad jag jobbar med (croupier), men tycker att jag själv gör det. Croupiergigget är mitt första RIKTIGA jobb, som jag har haft i mer än några dagar och som jag får riktig lön för, så jag tar det ju på pinsamt stort allvar och känner mig jätteduktig och fin när jag får ta på mig arbetskläderna och bestämma över bordet ett tag. Folk i allmänhet, oavsett om jag känner dem eller ej, skiter oftast fullständigt i mitt jobb - får väldigt sällan frågor om det, förutom att de kan fråga på vilka krogar jag brukar sitta så de vet om de vill hälsa på kanske. Och den allmäna åsikten verkar vara att det är ett jättehemskt slavjobb som ingen kan gilla. Antagligen därför de inte frågar någonting. Men jag trivs jättebra. Tycker om att jobba med fulla människor och gillar att jag är tvungen att hålla mig nykter själv. Enda minusen är att det är natt och att mina chefer är inkompetenta och omöjliga att kommunicera med. Hade gärna tagit personalchefens jobb och känt mig ännu duktigare.

Nu utnyttjade jag den här frågan för att få säga jobbsaker som ingen hade orkat läsa annars.

Av: Elli

Elli — Tue, 02 Feb 2010 16:52:28 +0000

Jag är lärarstudent= Jag tycker om att tycka om människor och vill att varje individ ska växa i sig själv. Jag antar att det hänger ihop.
Jag är lärarstudent= 1.Folk tror att jag gillar att torka snor och leka med allas barn. (Frustrerande!) 2. Ska du jobba på högstadiet och gymnasiet? Är du inte klok?! (Utmanande!) 3. Det kommer säkert bli bra, men du vet att de kommer glutta på dina tuttar va? (Skrämmande!)

Av: David

David — Tue, 02 Feb 2010 10:17:25 +0000

Jag definierar mig nog mindre utiffrån min yrkesroll än vad mina kollegor gör vilket till stor del beror på att jag är ganska olik de flesta av mina arbetskompisar när det kommer till personlighet och intressen. Dessutom har folk ofta en väldig klar bild av hur människor som jobbar inom finans ska vara…den bilden klarar jag mig jävligt bra utan.

Av: Malin

Malin — Tue, 02 Feb 2010 06:35:22 +0000

Jag andas jobb, hela tiden. Dock vill jag gärna skilja på mig själv som jag är på jobbet och hur jag är privat även om jag umgås mycket med folk i samma bransch. Men absolut, jag är väldigt färgad av min yrkesroll det är jag.

Folk brukar bli förvånade för att jag “borde vara” macho och gärna kille också, och jag har en tendens att få mycket frågor om mitt jobb. Men de som känt mig ett tag känner mig som en sån som visserligen alltid har fulltecknad almanacka, men när jag väl är ledig är jag bara Malin.

Jag jobbar med säkerhet i lite olika former, alltid lika komplicerat och långdraget att förklara. Men jag gillart!

Av: ester

ester — Mon, 01 Feb 2010 17:49:12 +0000

PS. Intressant fråga!

Av: ester

ester — Mon, 01 Feb 2010 17:48:25 +0000

Jag definierar inte mig alls utifrån det och jag tror inte att andra definierar mig utifrån det heller. Men jag märker en skillnad mot när jag inte hade fast jobb, det är skönt nu att ha ett jobb när folk frågar. Fast skillnaden är nog större för mig än för omgivningen.

Däremot har jag nog påverkats som person av jobbet. Ansvar på jobbet smittar av sig på privatpersonen. Men jag skiljer inte på vem jag är på jobbet och vem jag är privat. Jag är nog rätt mycket densamma.

Av: David Ärlemalm

David Ärlemalm — Mon, 01 Feb 2010 15:26:29 +0000

Tack för alla svar och keep em coming!

Lisa>> Har ju mest haft olika former av lågstatusjobb. Den enda gången jag märkt skillnad i hur jag blir bemött var när jag arbetade som skribent på en nyhetssajt, det brukade väcka ett visst intresse kring mitt arbete som jag inte märkt av tidigare. För egen del är jag som många andra här och definierar mig inte i någon högre utsträckning utifrån vad jag jobbar med.

Av: Nicklas

Nicklas — Mon, 01 Feb 2010 13:33:31 +0000

Det är lite komplicerat. Tidigare var det jättesvårt att presentera sig för folk i och med att som arbetslös har man ingen riktig identitet ute i “verkliga livet”. Jag har till större delen kommit över det genom att se det på samma sätt som universitetsstudierna och frågan “vad kan man bli på det” — det vill säga svara med ett “det har jag ingen aning om”.

Av: kniven

kniven — Mon, 01 Feb 2010 11:45:07 +0000

jag själv kanske 20%.

mina arbetskollegor 90%.

mina vänner 0%.

jag skiljer mycket på arbetsroll och privatliv. så min arbetsroll kanske är 20 % jag och resten roll.

Av: Maths

Maths — Mon, 01 Feb 2010 10:51:03 +0000

Jag själv, inte alls. Har du t ex nånsin hört mig prata om jobb? Det betyder inte att jag finner mitt jobb ointressant eller tråkigt, jag trivs tvärtom väldigt bra, men i konkurrens med allt annat som pågår i mitt liv hamnar jobb ganska långt ner på listan över saker som definierar mig som person. Hur andra ser på saken är högst individuellt, och säkert beroende av hur det de personerna definierar sig själva. Om du definierar dig själv utifrån ditt yrke så lägger du säkert det filtret på mig också. Åtminstone tills du lärt känna mig.