Archive for december, 2009

Sorkars delight

torsdag, december 10th, 2009

dsc01255

- Trevligt det här, sa Sascha och torkade sig om munnen efter en tallrik chili. Särskilt som Bajen kommer tränas av en aikare nästa säsong, muhahaha.

Jag satt på Bröderna Olssons med en fortfarande guldstinn gnagare och bjöd på en middag som vi slagit vad om för många herrans år sedan, rörande vilket lag som skulle ta guld först. Vi sänkte öl och åt mat och snackade fotboll och relationer och gamla vänner som kommit och gått.

Det var gemytligt och kul och faktiskt lika bra att sorken i fråga fick pösa upp sig och för en gångs skull njuta lite av sin tveksamma lagtillhörighet. Alla vet ju att gnaget annars mest är förknippat med galgar, bastuklubbar, snusränder på stentvättad yta och ut och invända kläder. Kan fan inte vara lätt när det inte är guldtider.

Vi avslutade så klart med ännu mer öl på Nada och Snotty och fortsatte diskutera kring nämnda ämnen och vidgade något med att blanda in författare och filmer och Vincent Gallo.

På gatan utanför dansade sorkarna i ring och pep och skrek och bröstade upp sig som bara sorkar kan och det sägs att det kommer fortsätta på det viset vintern lång.

Må den bli kall för de långsvansade.

Lugnande toner för vilsna katter

tisdag, december 8th, 2009

unbreakable-cats-large-msg-12543791989

Och ni står vid baren och när hon vänder sig om för att gå till toaletten följer du henne med blicken och ser hur hon går förbi kön direkt till den låsta dörren och börjar dra i den. Inte en gång utan flera. Som om det vore konstigt och fullständigt oväntat att den är låst. Någon tappar henne på axeln och talar om att det är kö och hon ser uppriktigt förvånad ut och ställer sig sist. Själv lade du märke till både kön och att dörren var låst från din plats vid baren och det är med en road och smått oroad blick du följer henne.

Hade du inte känt henne hade du tagit henne för en dryg jävla slyna, men nu känner du henne och vet att det är hennes sätt och att hon inte alltid gör saker rätt och riktigt utan kan trassla till det enklaste och missar det uppenbara mest hela tiden och det är en av anledningarna till att du tycker om henne och inte kan släppa henne med blicken.

Att vara med henne är att ständigt vara mitt i och det finns inga alternativ och ibland glömmer ni bort att sova och ibland är sova allt ni gör och när du ser henne sova och ser lugnet i det som annars alltid är uppe och runt och kring sig kan du inte annat än att hålla henne med samma händer som fyller på, smeker och slår.

Lågan i bröstet

tisdag, december 1st, 2009

dsc012502

Jag tror det var John Holm som sa att själva bergarterna som utgör Stockholms fundament påverkade honom i så stor utsträckning att han var tvungen att lämna hamn.

Tidigare har jag alltid skakat på huvudet åt sånt.

Tidigare.

Så finner man sig gå med krökt rygg på vägen hem och hör hur någonting där nere talar till en och drar och med ens känner man en längtan efter att lägga sig raklång på gatan och låta sig omslutas och flyta iväg och försvinna, som ur en novell av John Ajvide Lindqvist.

Om natten sover hon tätt intill med armarna runt om och vi har snackat om att lämna och försvinna om så bara för en stund.

Men det finns inga pengar och inga möjligheter men tala kan man ju alltid och hon frågar mig när jag ska växa upp.

- Aldrig.

I stället kysser vi varandra mellan barerna och jag vet att det inte är berget som drar eller ens andra städer utan att det är lågan i hennes bröst som håller mig och sluter sig i blått och rött och öppnar sig och sluter sig igen.