Och ni står vid baren och när hon vänder sig om för att gå till toaletten följer du henne med blicken och ser hur hon går förbi kön direkt till den låsta dörren och börjar dra i den. Inte en gång utan flera. Som om det vore konstigt och fullständigt oväntat att den är låst. Någon tappar henne på axeln och talar om att det är kö och hon ser uppriktigt förvånad ut och ställer sig sist. Själv lade du märke till både kön och att dörren var låst från din plats vid baren och det är med en road och smått oroad blick du följer henne.
Hade du inte känt henne hade du tagit henne för en dryg jävla slyna, men nu känner du henne och vet att det är hennes sätt och att hon inte alltid gör saker rätt och riktigt utan kan trassla till det enklaste och missar det uppenbara mest hela tiden och det är en av anledningarna till att du tycker om henne och inte kan släppa henne med blicken.
Att vara med henne är att ständigt vara mitt i och det finns inga alternativ och ibland glömmer ni bort att sova och ibland är sova allt ni gör och när du ser henne sova och ser lugnet i det som annars alltid är uppe och runt och kring sig kan du inte annat än att hålla henne med samma händer som fyller på, smeker och slår.
Har forstatt att du gillar katter……..en himla massa katt bilder pa senaste tiden……Mamma far halla hart i Tigger och Lizzy
…Och det gjorde du så bra!
Du har ett sätt att skriva som verkligen fångar mig.
Jag vet inte vad det är riktigt. Först stör jag mig på en meningsuppbyggnad, sedan läser jag om den och tycker det verkar vara helt rätt. En annan mening gör mig stött till en början men det slutar med att jag är charmad. Det du skriver ser jag framför mig.
Ärligt, det är den finaste komplimangen jag kan ge till någon som skriver.
Du har mig fast.
(Hoppas jag inte låter pretentiös. Vill bara uttrycka min uppskattning.)
Nilla>> Gillar mer tanken på katter än de faktiska djuren.
Marla>> Tack!
Pageturner>> Nej, för tusan, jag vill gärna höra vad folk gillar och ogillar när det gäller skriveriet. Tack!
Är hon alltså kvar för att stanna i dina armar, nattkatten din?
Fint.
Det var ett tag en, men det här var verkligen värt väntan.
Pixie>> Någon är där, men om det är för att stanna eller inte får framtiden utvisa.
Carolinka>> Tack!
Slår?
Ester>> Ja, man har ju trots allt använt händerna till det från gång till annan.
Låter som min fru.
Jaha. Jag läste det som en beskrivning av vad händerna gjorde mot henne.
Matte>> Ähm, har hon inte berättat?
Ester>> Fast vi slåss iof. som två ilskna katter mest hela tiden.