- Säger du åt mig att gå en gång till blir du aldrig av med mig.
- Okej, stanna då.
Vi hade redan blivit osams en gång, om vad minns jag inte, bara att hon steg upp från sängen, klädde på sig, gick omkring med bestämda steg i lägenheten, satte sig i soffan och rökte, kom tillbaka till sängen, kröp ner och klädde av sig igen.
Tjejer gör så ibland, har jag lärt mig.
Nu var det sent på förmiddagen och jag ville bara sova. Hon fick gärna stanna, sa jag, om hon låg stilla och var tyst, men tystnad var uppenbarligen ingenting hon såg som en dygd.
- Jag talar aldrig så här mycket i vanliga fall. Det måste vara den där sömntabletten du gav mig, den fick motsatt effekt.
Innan hade vi bara setts som kortast ute i natten, bytt nummer och skickat otaliga sms fram och tillbaka. Det var i somras. Vi sågs inte förrän nu.
Hon drack upp min bästa whisky, tog små danssteg på parketten till Under my thumb och sträckte ut sig på soffan som en sömnlös nattkatt.
- Kom hit.
På morgonen luktade lägenheten rök och efter att hon gått ville jag aldrig stiga upp ur sängen, bara ligga kvar där bland täcke och lakan och dra in natten.
Och jodå, hon glömde sitt skärp. Kreativt nytänk om inte annat.
“Jag skickar över en brevkorp”, skrev hon.
Ärlemalm tramsar vidare med sina erövringar han får ju för ihelvete inte ens comments från polarna.Jag känner en tjej vi kan kalla henne A som berättat om glassplitter och dåligt uppförande.Watch your bak skräpis…
“lämna kvar grejer tricket”, har jag aldrig testat. Kan det någonsin funka? Varför inte lämna ett telnr eller om det finns skicka ett sms? Jag är nyfiken! Enlighten me!
Alice>> Ingen aning, men om nu någon vågar komma ut som medveten glömmare så vore det intressant att höra. Grejen är ju den att det alllldrig sker med flit.
Man glömmer som allra mest när man snabbt som fan vill komma därifrån.
Moisthlm>> Hahaha, ja jävlar, det förklarar samlingen man har där hemma.
Jag “glömde” ett par örhängen hos en kille som bor 50 mil bort. Så nu ska han ta bilen hela vägen för att “lämna tillbaka” mina örhängen. Det är ju bara ett sätt för oss fegisar att få tillfälle att ses igen!
Anna>> Ah, bra för fegisar alltså. Men sluta fega för tusan, inte ska man behöva ursäkter för att höra av sig till någon som får magen att pirra.
Det här får mig att tänka på en scen ur 90-talsklassikern The Singles med bland andra Matt Dillon (och Eddie Vedder i en liten roll). Killen sitter på fik och berättar för sina vänner att han “left his blue t-shirt by mistake” hos gårdagens bortamatch. Vännerna skrattar och säger att sånt gör man inte av misstag och utan baktanke. I nästa scen får man se tjejen skura toan med nämnda t-shirt.
Jag har minst två (ja, blåa) t-shirtar hemma från f.d pojkvänner varav den ena numera används till trasa. Den andra tröjans före detta ägare är jag inte riktigt över än så den kan det hända att jag sover i. Men snart så… skurtrasa!
Fast Moisthlm, jag tycker snarare det är tvärtom. När det är bråttom som fan därifrån så glöms attsingen i mig ingenting. Däremot när det gärna ska dras ut på lite för att känna var man egentligen står när man lämnar varandra i den trevande morgontimmen, då glöms skärp och örhängen och behåar och…
Maja>> Haha, minns den scenen! Såg Singles många gånger där under grunge perioden. Skurtrasa är ett grymt öde för en favvo t-shirt, var varlig!
Hur ska jag …>> Du har helt klart en poäng där.
Varför alla dessa spel? Varför inte bara ett vuxet “jag vill träffa dig igen”?
Carolinka>> Jag håller med dig, men samtidigt är de där små spelen en del av hur vi hanterar relationer.