Skräpclownen

- Dom har faktiskt folköl här, sa Matt och såg hoppfull ut.

- Jaså, sa jag med handen kring den värmande kaffekoppen.

- Folköl kan man ju dricka.

- Det kan man onekligen.

- Jag hade en period då jag drack mycket folköl, faktum är att jag köpte hem ett gäng häromdagen som ligger hemma i kylen. Dom kan man dricka utan att bli full.

Ja, Matt gillar att tala om alkohol, även folköl.

I stället för den sedvanliga kvällsölen på Nada eller Snotty tvingade jag med min vän till ett café. Det där flytet i samtalet som infinner sig efter en öl eller två lös med sin frånvaro. Det blir liksom inte samma sak över en kaffe.

- Det finns i alla fall en del heta brudar här, sa Matt och fixerade blicken på servitrisen som gled omkring och torkade av bord med ett sällsamt handlag och förde sin bakdel med samma elegans.

- Jo.

- Är du inte riktigt klok?

- Vadå?

- Du har ju inte vantar på dig, det är ju jättekallt.

När jag mötte upp mamma vid Medborgarplatsen för lunch var hon rejält paketerad i vinterjacka med luvan på och ja, vantar, inte helt olik Kenny i Southpark.

Vi snackade om en drummel i familjens utkant som fyllekört, somnat bakom ratten och krockat in i en parkerad bil, och en annan drummel som går i giftastankar.

Efter tog jag en sväng in till stan för att shoppa kläder. Det var ett halvår sedan sist.

Jag gillar ju kläder men ogillar starkt att gå i butiker. Ännu mera så när man står i provhyttens obevekliga sken och ser varje skavank som inte ens varannan dag på gymmet rår på på ens åldrande kropp.

- Den där skjortan passar dig alldeles utmärkt, den ser mysig ut, sa tjejen vid provhytterna.

- Jag vill inte se mysig ut, jag vill se tuff ut, sa jag.

- Aa, det är bra med fåfänga killar, sa hon och begick sitt andra misstag på under 20 sekunder.

Skjortan var snygg och jag köpte den men jag stod kvar och tvekade i säkert tio minuter efter att hon kallat den mysig.

Kom ihåg det tjejer, killar som går igång på ordet mysig är samma freaks som skickar femtio sms på raken och tio röda rosor när ni inte svarar.

Jag är tuff och hård och obeveklig som ljuset i en elak provhytt, skickar aldrig mer än två sms på raken och har aldrig köpt blommor till en tjejtrasa.

HA!

Det har varit mycket om ex senaste tiden, både här och på Barstol. Men jag kan verkligen inte hjälpa det, de spökar för mig just nu.

Härom veckan fick jag mejl från en tjej jag var tillsammans med när jag var arton som har hittat hit (hej, Carina!) och efter att jag skrev om Anna förra veckan var det som om den där sabla tidningen förföljde mig. När jag och Matte var på Malmen låg tidningen på det bord vi slog oss ner vid och när jag gick hem fladdrade den runt på gatan.

Precis nu, för fem minuter sedan, sprang jag på en gammal flickvän när jag var på väg hem från gymmet. Vi har inte setts på tio år så jag stannar liksom till, men hon bara ”hej, David” och skyndar vidare. Där står jag med fyra dagars skäggstubb och hängiga gråa träningsbyxor och vill skrika efter henne, ”jag är ingen lodis eller knarkare, jag kommer från gymmet och ska precis hem och fixa mig i ordning innan jobbet”.

Och hon såg minsann sund och fräsch ut som en jävla nyponros.

Jag trillade över den här bilden på en blogg och sparade den. Jag brukar göra så med bilder jag spontant tycker om. För det mesta slutar det med att de raderas när jag rensar ut skräp, men den här har jag återkommit till och nu har den hamnat som skrivbordsunderlägg på datorn.

Till skillnad från litteratur och musik har jag inte någon bestämd smak vad gäller målad konst. Antingen gillar jag det eller inte och det handlar enbart om intuition, helt befriat från förkunskaper och annat som ställer sig i vägen.

En kvinna på en säng och en man som blickar ut över oroligt vatten. Jag föreställer mig att det drar kallt in i rummet. Det vore inte svårt att raljera över bilden, den bjuder nästan in till det, men jag låter hellre bli och tittar och njuter och känner det lugn som den ger mig i stället.

Titta gärna på bilden en gång till och skriv ner de första ord ni kommer att tänka på.

I morgon, måndag, skriver jag som vanligt på Barstol.

I fredags fick jag leda kvällens dejt till busshållplatsen sedan hon sett rakt in i kaklet efter endast tre öl. I kväll blev jag själv synnerligen berusad efter bara en mer. Innan dess hann jag emellertid lyssna till några idéer som en vän och före detta kollega presenterade. Inte alls kattskit ska ni veta.

Jag gillar känslan av att stå i början av någonting nytt, att instinktivt känna att man precis blivit delaktig i bra grejer. Under loppet av en timme fick jag två olika förslag presenterade för mig som var för sig var så stimulerande att de små grå genast gick i spinn. Jag mönstrade på.

Handslag följde.

- Nu gör vi det här.

En god idé är emellertid aldrig mer än just en god idé. Nästa steg är att utarbeta en plan, någonting konkret att arbeta vidare på. Riktning och mål. Många goda idéers skeppsgrav är på de grunda planernas sandbädd.

Uppföljning nästa vecka, sedan får vi se.

Men, som sagt, bra skit.

Riktigt bra.