Archive for september, 2009

Då och nu

torsdag, september 10th, 2009

Den där sista veckan, och särskilt den sista natten, låg jag vaken och lyssnade till dig när du andades. Jag lade min hand över din mage och du tog tag om den som du alltid gjorde och jag undrade om du i sömnen visste att det var slut och det bara var någonting du gjorde av vana eller om du precis som jag ville hålla kvar vid timmarna.

Jag såg bilder på dig idag, det gjorde det svårt att minnas vem du är. Det var som om du blev suddig och ansiktet tillhörde en annan. Tror du förstår vad jag menar.

Det är höst nu och jag gillar inte den jag blev utan dig.

I tanken är det annorlunda.

I tanken, på promenad någonstans utmed Årstaviken, är det alltid du och jag.

I tanken vilar du med ditt huvud mot mitt hjärta och vi talar lågt och sakta om ingenting särskilt.

Sånt vi talar om när vi talar om kyssar

tisdag, september 8th, 2009

Kyss, kyssande, kyssar - ingenting är så fantastiskt när det blir rätt. Ett bra hångel behöver inte ha med kärlek eller ens känslor att göra, bara det där enorma suget i magen som obevekligen drar en åt en tjej och gör att man vill trycka upp henne mot en vägg och kyssa henne galen finns där.

Jag har haft några av mina mest minnesvärda hångel med smått vansinniga tjejer som jag knappt ens velat ha att göra med om det inte vore för det där förbannade suget. Tjejer varav en del varit direkt korkade. Tjejer som dunkat skohorn i ryggen på en när man sover eller som inte ens vet vem som vann senaste presidentvalet i det där stora landet i väst. Och andra som jag älskat och bott ihop med, såklart. Men oftare än inte sådana som jag nästan föraktat.

Precis som bra sex är ju bra hångel någonting som kräver ett visst mått av galenskap och förnedring. Och en fast hand om hennes nacke.

Fan.

Efter helgen har jag utvecklat en grym abstinens. Det har hånglats på tok för lite senaste tiden. Lördagens småhångel var förvisso trevligt, men det var alldeles för oskyldigt och snabbt avklarat. Och jag är, tro det eller ej, grymt kräsen när det kommer till pussande. Vilken barkatt som helst duger inte.

Jag gick till gymmet för att träna bort det. Det funkade inte. Såklart. Vad fan trodde jag? Jag skulle kunna springa fem varv runt Söder och fortfarande ta mig upp på fötter om rätt läppar passerade förbi.

Natten kommer bli lång och jag kommer drömma märkliga drömmar och knappt få sova alls.

Fan igen.

Vi som älskar och slåss på Södermalm

söndag, september 6th, 2009

dsc011071
Okej, det här är ett inte helt nyktert inlägg, det kan vi slå fast på en gång. Klockan är strax halv fyra på morgonen och jag har precis kommit hem från en sväng som började i mina kvarter och slutade i de fiiinare delarna av huvudstaden.

Jag var ute med en tjej som jag känt i tio plus år, men inte träffat på kanske fem. Vi började på mitt stammishak Nada med öl och snack i några timmar. Trevligt, med en och annan stulen puss. När jag föreslog hemgång ville hon att vi skulle vidare till Stureplan för att träffa några av hennes vänner. Som den kompromissvilliga person jag är föreslog jag att vi skulle skiljas åt och mötas upp senare i natten, men hur som haver blev jag övertalad till att följa med till Riche. Det visade sig vara trångt som i en katolsk helvetesskildring och det enda trevliga som hände var att jag bytte några ord med Sandra - som ju tillhör samma ursprungliga bloggeneration som mig.

På en stor monitor på väggen visades en film där afrikanska barn lekte i en sjö. Kontrasten mot den skumpa- och mojitosurplande publiken kunde inte vara större och jag kom på mig själv med att fundera över vad tanken bakom att visa filmen kan ha varit, men nej, jag kom fan inte fram till något.

Efter en tid i helvetet drog vi vidare till Berns. Där fick vi på nåder slinka förbi kön bara för att hamna i en toakö på tjugo minuter och en lika lång kö till baren och sedan en kö till ett inre rum - där jag senast såg en spelning med Marah - där det fanns ytterligare en bar med kö. Jag ville krypa ur skinnet och slinka tillbaka till Söder så fort som möjligt. Vilket jag också gjorde så fort mitt sällskap lokaliserat sina vänner och funnit sig till ro.

Att en kväll kan börja så bra och sluta i en sån misär av köande och trängsel och dryga och vidriga stureplanstyper är fan ett under i sig och om inte annat fick det mig att uppskatta vad jag har här i mina kvarter söder om Slussen.

Vi älskar, vi lever och vi slåss på Södermalm. Det finns fan inget bättre!

Sommaren 2009

torsdag, september 3rd, 2009

6213_109802527612_534872612_2353581_6093158_n 1.

6213_109802437612_534872612_2353565_8345943_n1 2.

6213_109802522612_534872612_2353580_735713_n 3.

dsc00804 4.

dsc00809 5.

dsc00843 6.

fhnjdsnfa 7.

fjndjfn 8.

njkhbkhb 9.

picture-009 10.

picture-020 11.

picture-043 12.

picture-036 13.

1. Christian och Matte.
2. Matt och en hemlighetsfull fröken.
3. Karolina är inte ett dugg farlig. Egentligen.
4. Jag och Sebastian på Nada.
5. Christian med en sjuk och gäspande clown i bakgrunden.
6. Mia, Matt och Ronnie.
7. Matte och Karolina strax innan de gick och blev ett par. Bara sådär. Man anar nästan partycke på de där luriga fylleblickarna.
8. En av otaliga fyllebilder tagna i hissen på vägen upp till lyan.
9. Matte och den notoriska rumlaren Isa på Debasers uteservering.
10. Min sommarkatt.
11. Karolina, Matt, Isa och Matte på bästa Nada.
12. Sascha på Nada, senare samma kväll.
13. Vargen, Isa, Olof Peronius och jag hemma hos Karolina på efterfest. Egentligen från i våras men jag gillar den här bilden så mycket att den får vara med ändå. En alldeles fantastisk kväll och natt.

Det växer inga rosor på Nytorget

torsdag, september 3rd, 2009

crw_7551
Trots att det är över tre timmar sedan jag tog en sömntablett är jag uppe och hoppar som en ladd-stinn byracka. Jag och Isa var på Theodor Jensens releasefest och det var grymt såklart. Isa bjöd på öl och vi fick ölbiljetter av Fritz-Johan, och vad som var tänkt att bli en kväll med ljuv musik i öronen och Ramlösa i strupen blev mycket mer, men det är helt okej. Det är så det ska vara.

Jag gillar Theodor. Han har en fin röst, är alltid trevlig och vi hänger på samma barer.

Annars går skrivandet bra just nu. Efter några veckor där fokus har legat på knegande som ger inkomst är återigen läs- och skrivlampan den huvudsakliga förströelsen och den där novellsamlingen som jag knåpar på och som hela tiden tar sig nya skepnader har börjat anta en mer slutgiltigt och bestående form. Jag gillar det skarpt och planerar att låta några goda vänner (barstolar, Isa och Eric) få komma med feedback snart.

Jag har satt upp en programförklaring. Inte helt olikt Dogmamanifestet eller de begränsningar Jack White drog upp för White Stripes under deras tidiga skivor. Det handlar om att hålla skiten avskalad, nära inpå benet. Tänk er en blandning av Vi i villa av Hans koppel och Raymond Carvers mest sylvassa prosa, ungefär så. Varje ord ska finnas där av en anledning. Inget fluff eller onödigt jamsande.

Just det, jag beställde precis hem Det växer inga rosor på Odenplan av Per Wahlöö. Någon av er som läst den eller något annat av Wahlöö? Han är ett tomt giv för mig och jag tänkte börja där man alltid bör börja - med novellerna.