Archive for september, 2009

Det hör till att bo i gammalt hus

tisdag, september 29th, 2009

mailgooglecomdgdg

- Det är sånt som händer, det hör till när man bor i gammalt hus, sa min hyresvärd när han tidigare i kväll var uppe och inspekterade vad jag påstår är fuktskador i badrummet.

Det var för ungefär två veckor sedan som jag började märka av en viss odör där inne när jag lämnade dörren stängd mer än någon timme. Först trodde jag att den kom från något av avloppen och gjorde rent under både handfat och badkar. Men så var inte fallet för lukten bestod.

Hyresvärden avfärdade emellertid mina farhågor och skyllde på att huset är gammalt och påstod att det ibland luktar även nere i hans badrum. Märkligt då att jag inte känt något under de femton år som jag bott i huset.

- Huset byggdes på trettiotalet och på den tiden tvättade man sig bara till jul. Kanske duschar du för ofta och länge?

Nåja, jag känner fortfarande en viss tacksamhetsskuld över att han lät mig hoppa förbi kön där i mitten av nittiotalet och blott nitton år gammal få en lägenhet i vad som är Skandinaviens krogtätaste område. Inga onödiga konflikter alltså. I stället planerar jag att svabba väggarna och göra allt kliniskt rent innan jag hör av mig nästa gång och han tvingas inse vad jag redan anser mig veta.

- Fuktskador luktar inte så här, sa han och sniffade på väggen. Det kan vara vattnet i kranen, det luktar ibland lite märkligt.

Jomenvisst.

Saknar för övrigt sidhuvudet på min gamla blogg som Jannike en gång i tiden fixade till av bilden ovan. Ser så jävla cäääsual och tråkig ut på det nuvarande.

Pojke, gubbe eller mittemellan

måndag, september 28th, 2009

- Nu får du hela vagnen för dig själv. Eller ska du följa med oss i stället?

Jag log till svar och vred upp volymen på min ipod. Nästa dam som lutade sig ner och sa något på vägen ut ur vagnen kunde jag inte ens uppfatta, bara att hon måsta ha sagt någonting lustigt för skrattet från kvinnorna i hennes sällskap trängde igenom.

Det var Ladies night i Globen och tunnelbanevagnen var fylld av förväntansfulla damer i medelåldern. För ett ögonblick tyckte jag mig ana hur en ensam tjej kan uppleva det i en vagn full med fotbollssupportrar.

Väldigt höhöigt.

- Du doftar gubbe, sa Maria när vi satt på Nada i torsdags. På ett bra sätt alltså, lade hon till när hon märkte min skepsis.

- Gubbe doftar gott.

För henne är jag en man, en karl, en gubbe. För tjejer i min egen ålder är jag en förväxt pojke som behöver tas om hand, som inte inser sitt eget bästa.

Jag tror jag föredrar gubbe. Om man nu måste välja, att tas om hand kan ju också vara trevligt. Ibland.

I dag ger jag även Hans Koppel på pälsen för sin senaste bok. På Barstol that is.

SATC

fredag, september 25th, 2009

dsc01158
dsc01157
- Han frågade om jag ville följa med hem och äta bacon. Det kändes inte så sexigt så jag avböjde.
- Vad hände med en kopp te eller ett vanligt “knulla?”.
- Karlstad är en märklig stad.
- Sannerligen.

Jag mötte upp den från Stockholm utflyttade sommarkatten för att få tillbaka några av de saker hon tjuvade med sig senast vi sågs. Vi hamnade på Nada och drack öl och snackade om vad som hänt sedan sist och vi blev såklart fulla och det slutade med att jag lurade hem henne med en och annan puss och klapp på kinden.

Whiskyflaskan åkte fram och Maria satte på Old habits die hard, med Mick Jagger. Vi satt tätt intill och drack whisky och snackade om våra ex. Det visade sig att Maria har bättre koll på hur min gamla flickvän lever än vad jag har. Märkligt.

Vi somnade i en röra av täcke och lakan och jag sov bättre än vad jag gjort på länge med någon annan bredvid mig.

När hon gått öppnade jag paketet hon slagit in mina saker i och upptäckte att hon bytt ut Kvinnan som gick in i dörrar mot Doktor Glas. Fint.

Punks in the beerlight

torsdag, september 24th, 2009

dsc01155
Gösta Berglings Saga funkade inte, de körde alldeles för högt i en alldeles för glest befolkad bar. I stället slog vi oss ner i hotellbaren och drack våra öl och snackade om Animals, av Keith Ridgway. Jag menar inte att den är dålig, bara för psykodynamisk för en KBT-kille som mig. Isa höll inte med utan verkar tycka att det döljer sig en och annan sanning om den mänskliga naturen mellan raderna - vilket såklart är svårt att säga emot då boken trots allt är skriven av en, ja, människa.

Vi drog vidare till Nada där Simon beklagade sig och verkade sakna den gamla murriga bar de hade innan de beslutade sig för att förvandla dj-båset till en dalahäst och måla väggarna efter institutionen i Gökboet. Men sjukdomsinsikten finns tydligen där så vi stammisar kan sluta knorra och börja bida vår tid - change are a coming.

På Snotty spelade de en av mina absoluta favoritlåtar - Punks in the beerlight, av Silver Jews - och kvällen stod still för några minuter.

Sedan fick Isa ett sms:

Baby jag ligger under djurhudar på den sibiriska tundran. Kallt som fan! Behöver värme, var är du?

Och ja, sanningen är att Isa dejtade en snubbe som nu är på någon form av “hitta sig själv”-resa genom Sibirien och vidare mot Kina. Själv avfärdar hon honom som ett pretto som inte har vett nog att se att det inte finns så jävla mycket att hitta ens här hemma.

Men trots allt:

- Där ligger han under björnfällar och tänker på mig.
- För allt vad vi vet kan det handla om tio utbankade kattskinn. Klart som fan att han fryser.
- Förstör inte det här nu, han fryser och tänker på mig.

Sedan spelade de en ny låt av Mattias Alkberg. Jag kände inte igen den och kunde först inte placera artisten så jag fick Isa att gå fram och fråga. Och tur nog visade det sig inte vara en låt av den där menlösa Vampyr-snubben, utan av en begåvad norrlänning.

Just det:

Hej superettan!

In i kaklet.

Saker att göra på Söder en solig höstdag

onsdag, september 23rd, 2009

Ja, det finns ju egentligen bara ett svar på det: stanna i sängen.

Jag är ledig i dag och förutom några timmars skrivande i eftermiddag och tvättsortering har jag absolut ingenting på schemat.

- Ska du inte ut och ta en promenad i solen? frågade Matt på chatten.
- Inte en chans, här ska slöas big time.
Sedan fortsatte vi chatta om sånt som ockuperar den typiska 35-åriga mannens medvetande. Ni vet, Willy Vlautins skrivande, Richmond Fontaine och vem av systrarna i Taxi Taxi! som är mest liggbar.

Jag kunde se Matt framför mig, hur han satt nedsjunken i stolen på sitt kontor med en bister min och såg upptagen ut. Och chattade.

- Jag kan inte bestämma mig, de ser ju likadana ut de där två.

I kväll funderar jag på att gå på Gösta Berglings Sagas releasefest på Malmen. Jag vill bli flirtad med och kanske hångla. Det känns som om det var flera veckor sedan.

- Jag vill också få en halsduk av någon som läser min blogg, skrev Matt.
- Well, du kan ju alltid be Mister Secret sticka en.

Halsduk för höstrusk

tisdag, september 22nd, 2009

dsc01151
- Tycker du inte om den kan jag göra en ny. Den är kanske lite tjejig, sa hon.
- Äh, den är hur fin som helst, sa jag.

Och det är den ju. Fantastiskt fin. I fredags mötte jag upp Ida en snabbis innan jag åkte till kneget. Hon hade med sig en present. En halsduk som hon stickat själv.

Alldeles varm inombords blev jag. Och allt jag hann med var att bjuda på en öl för besväret. Jag skäms.

Tack, Ida! Tusen tack!

Svar

söndag, september 20th, 2009

cat
Om du själv får välja, vilket inlägg på DEN HÄR BLOGGEN är du mest nöjd över och varför? Det är ju mer som ett flöde och vissa perioder är jag i efterhand mer nöjd med än andra. Hela maj tycker jag höll en bra nivå, jag var nykär i bloggandet igen och behövde det verkligen. Men ska jag välja ut ett inlägg får det bli det här.

Vilket inlägg ångrar du att du skrev och varför? Kan inte minnas att jag ångrat något inlägg (på den här bloggen), däremot kan jag ångra vissa olyckliga formuleringar, men då ändrar jag dem i regel i efterhand.

Vem är den mest överskattade bloggaren? Svår fråga, bloggar som inte engagerar läser man ju inte i någon högre utsträckning och därför är det knepigt att peka finger. Periodvis har jag förvisso läst några av Schulmanbloggarna och Birro, mer av nyfikenhet än av nöje, och ja, jag måste nog säga att jag tycker de är överskattade. Dåliga krönikörer är annars något som upprör mig mer, det finns alldeles för få krönikörer som håller måttet och betalt skrivande måste man kunna ställa högre krav på.

Vem är den mest underskattade bloggaren? Tidigare var det ju Maths och Kniven, nu har de emellertid börjat få den kärlek de förtjänar på Barstol, så jag har svårt att komma på någon, även om det säkerligen finns många där ute.

Hur hanterar du att inte skjuta upp saker? Jag skjuter upp saker hela tiden. Är i stort behov av strukturer för att inte låta saker fallera. Tex. tränar jag varannan dag och håller hårt på det då varje fast punkt ger stadga och sprider ringar på vattnet. Försöker för närvarade skapa bättre strukturer kring skrivandet. Fan, nu fick jag ångest.

Snabblagad mat eller god mat? Helst både och, vilket jag även är en hejare på.

Vad är din inställning till strumpor? Man skall icke bära skor utan strumpor! Inomhus går jag däremot gärna barfota om temperaturen tillåter. Har för övrigt bara svarta strumpor av en och samma sort för att slippa sortera.

I och med konstfack-spektaklet: finns det en gräns för vad konst är, är det något mer än syftet, måste åskådaren på något sätt vara medveten om vad det är? Anna Odell är faktiskt en gammal bekant, vi hängde mycket på samma ställen tidigare om åren. Skrev ett inlägg på Barstol i våras om hela konstfack-spektaklet. Tilläggas bör att jag inte håller med Odell om att det är för enkelt att bli tvångsinlagd, min erfarenhet från att ha arbetat med psykiskt sjuka är att det ibland får gå på tok för långt innan tvång kommer in i bilden. En rolig anekdot är att jag jobbade på tidningen när spektaklet uppdagades. När jag såg hennes bild på nätet ringde jag in till chefen på plats och berättade att jag var ytligt bekant med henne och föreslog att jag skulle försöka få en intervju, det här var alltså innan det exploderade på riktigt, svaret jag fick var att det inte var en tillräckligt stor grej för att lägga tid på *host*.

Beskriv dina vänner med tio meningar vadera. Kanske inte alla, men de närmaste: Oj, då väljer jag ut fyra vänner och det får bli i enstaka ord eller påståenden, annars blir det för mycket.
Matte: intelligent, kreativ, grinig, undertryckt aggressivitet, envis, ser människor, dålig mage, stor näsa, ställer alltid upp, en av de allra bästa.
Matt: omtänksam, livsnjutare, porrskadad, bra boksmak, tveksam musiksmak, ölkännare, fastnar i negativa tankebanor kring sig själv, utstrålar en passiv aggressivitet, grubblare, konkret i sitt skrivande.
Isa: krass och nere på jorden och uppe bland molnen på samma gång, sömnproblem, drogmotståndare, smart, en stor sprit, människokännare, bra barsällskap, språkbegåvad, icke dömande.
Christer: dataexpert, familjefar, tar på sig för mycket, säger förlåt för ofta, rollspel, sätter andra före sig själv, ställer alltid upp, sover för lite, porrskadad, generös.

Är du bra på att laga mat och vilken är din parad-rätt? Väldigt bra till och med. Jag älskar att laga mat, men hatar att göra det tillsammans med andra. Är duktig på soppa, pastasåser och risotto. Dålig på kött och ugnsrätter.

Jag undrar helt enkelt hur namnet skräpclownen kom till. Har läst rätt länge, men minns inte om jag sett varför du kallas just så? För några år sedan - innan Facebook - var jag medlem i ett community som heter helgon.net, där kallade jag mig för Crappo the Clown efter en av mina favoritlåtar med Malcolm Middleton. Det där var något som mina vänner tog fasta på och efter att ha blivit kallad Skräpis och Din skräpiga clown föll poletten ner och namnet SkräpClownen uppenbarade sig som fågel fenix.

Du skriver ibland om Bajen. Har du varit på söderstadion? Ja, men jag föredrar att sitta på någon krog och följa matcherna. Senaste två åren har det emellertid varit dåligt med fotboll över huvud taget, varför jag sällan skriver om det.

Jag har läst din blogg sjukt länge, och har alltid undrat hur du o Jannike träffades? Vi började mejla på helgon.net. Jag kommenterade hennes musiksmak och att hon skrev tillbaka att hon läste bloggen. Vi hade hörts i kanske två månader när vi träffades och sedan gick allt rasande fort.

Ångrar du hur öppen du var förr i tiden i ditt bloggande, speciellt med din första blogg. Är mest nyfiken på om du blivit lite mer hemlighetsfull för att du blivit äldre o klokare, eller om det bara är ett rent stilbyte? Det är en kombination av flera saker. Det första året hade jag inte särskilt många läsare, i alla fall var det inget jag var medveten om, och då var det lättare att vara helt öppen. Nu för tiden läser både familj och arbetskompisar, det är klart att det påverkar hur man skriver i någon mån. Att jag för tillfället söker ett fast arbete spelar också in. Men överlag tycker jag nog att jag fortfarande är relativt öppen. Rent spontant kan jag inte komma på något jag ångrar, förutom ett och annat fylleinlägg, men jag har blivit mer medveten när jag skriver om andra, att de kan tänkas läsa och ta illa vid sig.

Vem skulle du helst ligga med Sofi Fahrman eller Elin Kling? Ingen, men Michaela Forni är snygg.

Varför fick du lämna ditt journalistjobb? Det grunnade jag såklart mycket på när det hände, men i grund och botten låg det rätt krassa ekonomiska skäl bakom. Annonsmarknaden var i princip död under våren och jag var den enda skribenten som ännu inte blivit fast anställd - på grund av att jag började en och en halv månad efter alla andra. Det var ett ägarbeslut som meddelades mina chefer någon vecka innan jag fick beskedet. För mig kom det som en blixt från klar himmel. En tid innan hade jag känt en viss oro och tagit ett snack med en av cheferna som då sa att jag inte hade något att oroa mig för. Men att jag inte direkt var en favorit hos grundarna spelade självklart också in. En dag kommer jag ge en mer fullständig bild av hur jag uppfattade min tid på sajten, men det får vänta. I efterhand har jag blivit erbjuden att hoppa in och jobba extra men avböjt. Jag har emellertid fortfarande många vänner på redaktionen och önskar dem all lycka i tidningsmakeriet.

Vad tycker du egentligen om “tidningen” Nyheter24? Gillar en del saker, tycker mindre bra om andra. Det blir mer och mer av en bloggportal, vilket jag finner trist. En nyhetssajt borde lägga fokus på nyheter. Samtidigt är det tuffa tider och sajter som Nyheter24 behövs för att testa nya grepp. Och bloggar drar besökare och är billiga i drift. Över de kommande åren kommer vi få se stora förändringar inom tidningsvärlden och jag tror att Nyheter24 kan ge en indikation om var vi är på väg, både på gott och ont. Som sagt väljer jag dock att avvakta med en mer fullständig redogörelse för mina åsikter kring sajten.

Berätta om din äldsta vän: Äldsta vän som jag fortfarande hörs med, även om det blivit glesare mellan gångerna sedan han blev med flickvän för två år sedan, är Tias. Vi lärde känna varandra en höstdag i Grimsta by, Upplands Väsby, 1987. Han satt och hängde med några andra på ett en sån där traktordäcksgunga utanför skolan och höll i ett rollspelsäventyr (Kandra). Jag gick fram och frågade om vi kunde bytlåna.
- Vad har durå? frågade Tias.
- Svavelvinter, sa jag.
På den vägen är det och sedan dess är vi vänner.

Har du nån gång tänkt flytta från Stockholm? Var skulle du i så fall kunna tänka dig att bo?
Nej, är alldeles för inbiten och djupt rotad här. Jag får ångest om jag åker iväg mer än några dagar. Med kniven mot strupen skulle det bli London eller New York (där jag har min syster med familj).

Har du varit i Kina? Nej.

Nattkneg och frågestund

fredag, september 18th, 2009

Det skulle bli en helg i festandets och barhängets tecken. I kväll stod en sväng i kvarteret på schemat och i morgon skulle jag på 24-årspartaj i djupaste knivsöder, inbjuden av en tidigare kollega. Av det blir intet. Ett telefonsamtal från jobbet satte stop för planerna, men räddade samtidigt nästa månads ekonomi. Nattkneg alltså, både i dag och i morgon.

Jag tjänar i runda slängar två tusen per natt så det var inte läge att tacka nej.

Att inte veta hur man ska jobba från vecka till vecka är timarbetets förbannelse (tack Clara), men så länge jag håller mig flytande och får plus och minus att gå ihop är jag nöjd.

För att piffa till helgen hade jag tänkt ha en frågestund - ni vet en sån som nästan alla bloggar har haft minst en handfull gånger, men aldrig jag. Det här är alltså mer för min skull än för er, för att ge mig något att klura på och se fram emot i natten.

Droger, sex och livssituation, jag svarar på allt som inte är direkt tarvligt.

Och nu får ni fan ställa några frågor också annars kommer jag få svårartad ångest!

Om kärleken och tiden räcker till

torsdag, september 17th, 2009

bourgeois_missing_postcard1
Vet ni om en sak? Jordnöten är egentligen inte alls en nöt, den är en baljväxt. Det var Isa, denna outsinliga källa till vishet, som upplyste mig om den saken ikväll. Bara sådär. Precis som att avokado är en frukt och inte en grönsak slog det ner som en blixt i det Ärlemalmska medvetandet.

Jorden blir aldrig densamma, men fortsätter snurra.

En annan grej vi snackade om var sex.

Isa menar att hon inte ångrar någon, men i efterhand lätt skulle kunna skära bort en tredjedel, av de hon legat med, bara för att de känns onödiga. För egen del tänker jag inte riktigt i sådana termer. För egen del skulle jag väl kunna tänka mig att skära bort en knapp handfull - resten är jag rätt nöjd med eller lägger inte ner någon vidare tanke på. Och de få jag ångrar handlar inte om felkalkyleringar eller misstag, utan snarare om sådana jag i efterhand önskar ogjorda. Inte ens efter de värsta in i kaklet-fyllorna har jag vaknat upp bredvid någon jag inte velat vara intill. På något sätt har det alltid varit den instinkt som svikit sist och alltid varit vid liv när allt annat, som minne och koordinationsförmåga, varit utslaget sedan länge. Nej, de jag ångrar är sådana som visat sig besitta dåligt omdöme nog att i sin tur ha varit med personer jag föraktar. Sånt har jag svårt, i det närmaste omöjligt, att förlika mig med. Faktisk.

Oerhört dömande och orättfärdigt? Visst, men känslor är inte alla gånger rationella. Och frågan är om det ens är önskvärt?

Nej, inte för mig, får svaret bli. Jag vill hålla huvudet klart i de stora frågorna om jämlikhet och allas lika värde, men när det kommer ner till individnivå får känslorna fritt spelrum. Det finns inte ens ett alternativ. Det vore att försöka förtränga sånt som inte låter sig förträngas, och där kan enbart tid, detta magiska redskap, göra skillnad.

För så gammal är jag att jag vet att tid kan få de mest ihärdiga monster att blekna. Men också att det är tid och enbart tid som kan utföra detta trolleritrick.

Men det är, som Isa säger, ingenting man blir varken klokare eller lyckligare av att gå omkring att grubbla på. En del saker får helt enkelt vara tills de inte längre är.

Höga höjder och vindlande vindsrum

måndag, september 14th, 2009

dsc01127
Yes, idag läser ni mer av mig på Barstol.

Ljus öl och mörka böcker

lördag, september 12th, 2009

crw_0581
Även fast jag varit ute med Matte och Karolina och sänkt några kalla och bråkat om förutsättningarna för objektiv media vaknade jag upp pigg som en nötkärna och klar i skallen. Det tillhör verkligen inte vanligheterna förstår ni. Det brukar vara en veritabel hadesvandring i det Ärlemalmska hemmet morgonen efter ett krogbesök - vilket i sanning är alldeles för ofta.

Planen att bara dricka ljus blaskig öl betalade sig. Från och med nu blir det inga fler belgare med märkliga tillsatser i ute på krogen. Sånt får man spara till hemmets lugna vrå, under läslampan. Corona och Budweiser är höstens melodi - oavsett hur mycket Matt rynkar på näsan.

Apropå läslampan.

För närvarande läser jag tre böcker samtidigt, Mannen och pojken - Tony Parsons, What we talk about when we talk about love - Raymond Carver och Animals - Keith Ridgway. Det är tre totalt olika böcker - förutom att samtliga skulle kunna klassas som “manlig litteratur”, om man nu absolut måste vara sådan.

Mannen och pojken är utmärkt läsning för nattpasset på jobbet. Den rinner ner som smält smör utan att vara varken särskilt bra eller dålig. Som en sämre men fortfarande läsvärd Nick Hornby - chicklit för män helt enkelt. Raymond Carver tillhör som bekant en av mina absoluta favoriter och jag återkommer regelbundet till hans böcker. Den här tillhör hans tidiga samlingar och är väldigt avskalad till och med med Carverska mått mätt. Fint som snus och perfekt ackompanjemang till de multnande löven ute på gården. Animals har jag inte trängt in särskilt djupt i ännu, men att det rör sig om en dyster historia om livets små och stora förtret och ångest står tämligen klart redan efter trettio sidor. Den sparar jag till en ledig dag med en av de där belgarna under läslampan.

Vad är ditt lästips inför hösten?

Tjuvaktiga snorungar

fredag, september 11th, 2009

Vi hade inbrott på jobbet igår. När min kollega, som hade den sovande jouren, skulle gå och lägga sig upptäckte hon att fönstret stod öppet och att någon gått igenom hennes handväska och plockat med sig både plånbok och mobil. Förmodligen några långfingrade snorungar som som bäst stod och beställde skrovmål uppe vid grillen medan hon svärande ringde och spärrade sina kort.

Förbannat otyg det där. Att bli av med alla sina kort och mobilen innebär ju en hel del arbete och väntetid. Körkortet hade hon bara haft en månad och på mobilen fanns det tydligen en gedigen lista med nummer av karaktären bra att ha och svåra att komma över igen.

Surt. Men hon tog det med sans måste jag säga.

Vi försökte ringa hennes telefon och när de inte svarade drog jag iväg ett sms med frågan om de inte kunde tänka sig att dumpa sånt de omöjligt kunde ha någon nytta av på något ställe där hon kunde plocka upp det. Självfallet fick vi inget svar. Förbannade illbattingar.

Nåja. Nu håller sömntabletten på att kicka in. Om sju timmar väntar ett pass på gymmet, sedan blir det krogen. In i kaklet!