Det är en märklig känsla att jobba natt och hamna vid sidan om det vanliga lunket. Passen är längre och det blir inte mycket tid över till annat än att knega, sova och träna.
Arbetstiden går däremot att använda på bästa sätt. Nätterna är i regel lugna och förutom att finnas där för gästerna när de behöver hjälp handlar det mest om att vaka över en monitor och hålla koll på larmen. Det blir således mycket tid över till att skriva och läsa.
Natten till i dag tog jag mig igenom halva Kärlekens brutala språk, av Alicia Erian – rekommenderas -och fingrade även på en egen text kring det outtömliga ämnet.
Går ni ut i kväll så ta några öl åt mig. I början av nästa vecka är jag tillbaka i normal rytm igen.