”Underligt nog är dagarna efter hans död en slags comeback”, skriver Anders Nunstedt i Expressen. Jag tror att Anders Nunstedt är den enda nöjesjournalisten i hela Sverige, förlåt hela världen, som förvånas över att Michael Jacksons död innebar en återupprättelse.
Det smickrar dig inte, Anders.
Tags: anders nunstedt, michael jackson
Hah. Eller lite gråt. Det här är ju mest tragiskt.
Lisa>> Ja, stackars Nunstedt har väl aldrig haft det särskilt lätt. Tyvärr.
äh, han syftade ju bara på att han satt på sitt hotellrum i london samma dag som michael jackson skulle gjort comeback där och återupprättat sin karriär, men att hans död ironiskt nog blivit detta återupprättande istället. I krönikan så är det bara en mening i slutet som binder ihop resten av texten. Hade det inte varit uppslaget av rubriksättaren tvivlar jag att du reagerat på det?
Aaron>> Nej, det är ett helt stycke. Och ja, det är klart jag hade reagerat även utan rubben.
Det bästa som skrivits om Jackson efter hans död är faktiskt, hör å häpna, Jonas Gardells text i Expressen: http://www.expressen.se/kultur/1.1623868/varfor-vi-alskar-att-hata-jackson
Eric>> Han gör ju bara samma sak som så många andra - använder Jackson för att föra fram sin egen agenda.
Nej det är bara en mening. Däremot skriver han i stycket under:
“Hans musik har fått upprättelse, hans karriär har fått den respekt den förtjänar. Människor världen över har valt att minnas artisten Michael Jackson. Ingen självklarhet med tanke på alla frågetecken och skandaler som kantat hans liv.”
Vilket är helt och hållet sant. Dagen innan han dog tror jag knappast de som inte var aktiva fans först och främst tänkte på honom som en briljant artist, utan snarare på vad hans liv utvecklats till senaste 10-15 åren, som hade väldigt lite att göra med hans artistiska gärning. Efter hans död blev detta genast en parentes och kärleksförklaringarna om hans storhet följde varandra.
Det är en helomvändning som absolut är värd att notera, med tanke på hur otroligt hånad jackson varit senare år från alla möjliga håll. Något många andra kanske skrivit några dagar innan nunstedt, men det gör fortfarande inte tanken befängd. Jag försöker inte säga att det var en briljant krönika, jag menar bara att det var ett stilla kontemplerande som var rätt i sak. Förstår inte varför man ska göra narr av det.
ok jag ska rätta mig själv att det var en inledande mening i det stycket, som med fet text och naturlig radbrytning förvirrade mig.
Ville mest bara slå tillbaka på att när jag syftade på att den meningen du citerat här band ihop resten av texten, fick tillbaka en märklig känga om att det fanns mer text efter den meningen som något sorts motargument.
Aaron>> Tycker man likt Nunstedt att vändningen var underlig, ja då är det ju ingen märklig text. Själv gör jag inte det. Att vändningen kom och är värd att notera är inte detsamma som att den är underlig eller förvånande. Motsatsen hade däremot varit det.
Skärp er! Håller fullkomligen med David! Plötsligt får alla halv och helkändisar tårar i ögat och goda minnen blossar upp, mmmm Minnen.
Jag minns också en konsert med MJ på Tegelhögen i mitten av 90-talet. Den var fett tråkig och jag ville gå, men min kompis satt envist kvar och trodde det skulle bli bättre.
Det blev det inte.
Nu har vi en peddo mindre i världen, så nu har han gjort en riktigt bra insats