- Vad är det som gör tjejer som jobbar i bar så attraktiva?
- Enkelt. Det handlar om moderssubstitut. De häller upp öl och serverar den med ett varmt leende, sa Matt.
- Är det verkligen så simpelt?
- Ja, och att tjejen som serverar oss i kväll inte bär behå och har en piercad bröstvårta gör ju inte saken sämre.
- Du är verkligen en man för detaljer.
- Det är därför jag bossar över tio personer på en börsfirma och du jobbar inom vården.
- Kan vara.
Archive for juli, 2009
Söndag vid baren
tisdag, juli 28th, 2009Att stå i vägen
lördag, juli 25th, 2009Ni vet när man råkar befinna sig på fel ställe vid precis fel tillfälle? I eftermiddags blev jag en sådan erfarenhet rikare. När en av mina kollegor med ett ryck slet upp ett nedkissat lakan från en madrass möttes jag av en stänkskur. Av, just det, kiss.
Inte särskilt trevligt.
Men det är bara tränga åt sidan och ta en dusch när man kommer hem.
Förutom den typen av mindre incidenter har jag det bra just nu. Väldigt mycket kneg - vilket gör gott för både själ och plånbok. Och inte har jag tid att sätta sprätt på pengarna heller. Bara hem, sova och vakna upp för en ny dag av utflykter och bandymatcher.
Nästa vecka gör jag 65 timmar. Sedan blir det lugnare.
Nu sömn.
Sluming
fredag, juli 24th, 2009- Jag tycker du ska ge mig ditt nummer så vi kan höras och ses nån dag, sa hon.
Vi hade flirtat på avstånd - sådär som man gärna gör ute i natten och vimlet. Helt plötsligt stod hon framför mig. Och frågade efter mitt nummer. Inför mina vänner.
En sådan säkerhet är svår att motstå. Och det var inte påträngande - bara rakt på sak. Efter att hon fått numret avlägsnade hon sig. Jag kunde inte låta bli att tilltalas av det rena och snygga i hela grejen. Precis så ska det ju skötas.
Att hon hörde av sig redan efter en timme och att vi gick hem tillsammans gjorde inte saken sämre.
Som en lögn
onsdag, juli 22nd, 2009Ett glas rosévin och en kvarglömd cigarett – som någon nattlig gäst lämnat efter sig – det är beståndsdelarna i kvällens stilla firande. Jag har fått tillräckligt många pass för att kunna vara kvar på kneget även nästa månad. Trots att jag sa att jag aldrig tar ut oro i förskott känns det som en lättnad.
Onsdagen är min lediga dag. Den enda den här veckan. Ett pass på gymmet, tvättstugan och Debasers uteservering står på schemat. Jag tänker flirta, dricka öl och hångla med någon vacker tjej som jag aldrig sett förut och aldrig kommer behöva se igen. Jag tänker ta in allt som den här sommaren har att erbjuda och hålla mig kvar där för det ska räcka över helgen och långt in på nästa vecka.
Och inte en enda gång ska jag tänka på dig.
Grannar och giriga slynor
tisdag, juli 21st, 2009
- En av våra grannar kom upp och klagade när min tjej dammsög. ”Måste ni hålla på och väsnas just nu”, sa han. ”Klockan är ju tre på eftermiddan. På en lördag”, svarade jag. ”Ja, kan ni inte välja en lämpligare tid att dammsuga på.” Jag blev helt häpen. Vad svarar man liksom? sa en kollega när vi jämförde jobbiga grannar.
De är ett tacksamt ämne runt middagsbordet. För några år sedan hade jag en granne som brukade svära på sin katt. Det var mest komiskt – om än lite tragiskt. Han gick loss på katten när han var berusad – med ett uppenbart begränsat ordförråd.
- Din sabla skata, förbannade katt … (tankepaus) fitta! Ja, stå du där och glo, din slinka.
Typ så kunde det låta.
När vi träffades i trapphuset var han hur trevlig som helst. Men en gång när jag kom in i tvättstuga höll han på att slita ut mina drypande blöta kläder ur maskinen med en sällsam frenesi. Det hade inte gått mer än någon minuter över tiden. Så fort han lade märke till mig slutade han och ursäktade sig med att han hade bråttom.
- Du kan använda torktumlaren om du vill, sa ha.
- Den gör inga underverk på dyngsura kläder, svarade jag innan jag utan vidare konversation samlade ihop kläderna och avlägsnade mig. Arg som ett åskmoln.
En tid senare hörde jag hur brandlarmet tjöt inifrån hans lägenhet – som låg vägg i vägg med mitt kök. När jag gick ut i trapphuset hade redan en mindre grupp grannar samlats för att banka på dörren. Från brevinkastet pyrde det ut rök. Efter några minuter kom brandkåren och bröt sig in i lägenheten. Han hade somnat på soffan och torrkokat en kastrull. Fråga mig inte hur han lyckades sova sig igenom brandlarmet och ståhejet utanför, men nykter lär han inte ha varit.
Strax därpå flyttade han.
Jag kan sakna det där. Inte brandfaran. Men att stå och fnittra i köket halvfull tillsammans med någon tjej och höra hur han går loss på katten med den ena förolämpningen fattigare än den andra.
- Stryk längst väggarna bara. Jag ser dig nog … din giriga slyna.
Kneg, knegade, knegar
söndag, juli 19th, 2009
Precis när jag kommit innanför dörren och ställt in matkassen i köket brakade det loss. Himlen öppnade sig för de regntunga moln som fick mig att skynda på stegen och slänga skeptiska blickar på de optimister som satt och åt på uteserveringarna längst med gatan.
Mörka moln, ja.
Jag kommer knega intensivt de närmaste två-tre veckorna. Sedan vet jag inte vad som väntar. Jag antar att jag borde vara orolig, men jag har alltid varit dålig på att ta ut sånt i förskott. Skiter det sig så skiter det sig och inte ens då kommer oro göra någon nytta. Allt jag kan göra är att ligga i för att det ska lösa sig. Och det gör jag.
För jag behöver en inkomst även i höst. Varken den kommer från extrakneg eller något mer permanent. Som det är nu har jag ingen aning. Men jag är inte den som är den. I princip vad som helst som ger en duglig peng är gott nog åt mig. Jag jobbar alltid hårt oavsett och låter aldrig uteliv eller andra förströelser komma i vägen.
Arbetar ni på eller känner till ett företag som behöver hjälp med att översätta eller författa dokument - eller andra skrivrelaterade uppgifter, en branschtidning som är i behov av en snabb och duktig skribent, ett boende inom psykiatri eller LSS som behöver personal, eller i princip vad som helst annat som ger en inkomst. Tveka inte. Dra iväg ett mejl med ditt tips eller för att få min CV. Allt är mer än välkommet.
davidarlemalm@gmail.com
Med sin klaraste röst
torsdag, juli 16th, 2009
Jag har en hemlighet. En grej jag skäms lite över. Att jag skriver det här på natten gör det lättare att tala om det. Som om det kommer stanna mellan dig och mig.
Jag sover med böcker. Yes, precis så. Jag har alltid tre-fyra böcker i sängen som sovsällskap. Det behöver inte ens röra sig om böcker jag för tillfället läser. Oftast är det inte det. Den långa färden ligger på golvet, under läslampan. Den har inte nått sängstatus ännu. Vid min sida har jag i stället Du är ingen främling här, Kärlekens brutala språk och The art of column writing. Det enda som egentligen saknas är en bok av Willy Vlautin eller Tobias Wolff. Att somna med deras böcker intill sig är som att somna med Waylon Jennings i hörlurarna. Ni vet, en avskalad trygg röst som berättar sanningen och långsamt leder dig rätt in i drömmarna.
När jag bodde ihop med min tidigare tjej kunde jag inte ha böcker i sängen. Det blev för trångt. I stället hade jag två staplar vid sidan om sängen så att jag kunde se dem innan jag släckte och de var det första - well, det andra - jag såg när jag vaknade. För henne var det bara en hög med böcker. Som var i vägen. För mig var det en rustning. De ingav, och inger, en känsla av trygghet. Någonting bestående. Någonting att luta sig emot.
När jag kommer hem full. När jag snackat för mycket och alldeles för högljutt och varit fånig. När jag slås av insikten att jag inte har en aning om vad jag kommer knega med om tre veckor. När jag tittar mig i spegeln och ser en 34-årig kille med en clownsjäl som alltför ofta lyckas fucka upp det när det verkligen gäller. Då finns Willy Vlautin, Raymond Carver och Tobias Wolff där, och de talar till mig med sin klaraste röst.
Skärp dig, säger de.
Barnpakt no more
onsdag, juli 15th, 2009- Jag tål inte nötter. Inte i någon form. Sedan är jag i princip halvblind. Och jag har en del jävligt sjuka tvångssyndrom för mig. Tacka gudarna för att man lever i den moderna tiden annars hade jag förmodligen legat under jord för länge sedan, sa Isa.
- Bara så du vet är barnpakten över. Det blir inga ungar, sa jag.
- Men vadå? Vi skulle ju få otroligt söta barn. Och jag blir aldrig sjuk, bara en sån sak.
- Det spelar ingen roll. Dina defekta gener kan inte spridas vidare. Det vore ett brott mot naturen.
Jodå. Jag och Isa ingick i en klassisk pakt för ett tag sedan. Om ingen av oss har ungar om fem år skulle vi slå våra slitna kroppar ihop och skapa underverk.
Om det blir intet. Med tanke på alla de krämpor man själv bär på så vore det direkt grymt att sätta små knoddar till livet som även skulle få dras med Isas tillkortakommanden.
Blindstyre
tisdag, juli 14th, 2009
657 sidor cowboyhistoria väntar. Jag hämtade ut Den långa färden på posten alldeles nyss. Ett slitet gammalt biblioteksexemplar med lånekortet fortfarande kvar längst bak. Även om den var i något sämre skick än förväntat är det något speciellt med gamla böcker som gör det okej. De bär en särskild lukt som om de legat undanstoppade i något gammalt förråd alldeles för länge - vilket de säkert också har. Det är en lukt som inte skulle kännas angenäm i ett annat sammanhang, men med gamla böcker funkar det.
På vägen hem från posten hämtade jag en pizza jag beställt. När jag stod vid kassan för att betala såg jag en blond tjej som satt med några kompisar vid ett fönsterbord. Hon log mot mig. Jag tyckte hon var söt så jag log tillbaka. När jag fått pizzan och skrivit på kvittot och var på väg ut såg jag att hon bara var kanske fjorton år och att det inte var kompisar hon satt med utan sin familj. När jag vek undan blicken var det redan för sent. Hennes pappa hade redan sett att jag spanade in dottern och gav mig en isande blick som förmodligen hade kunnat fälla en större älg.
Jag förstår honom. Och jag hade självklart inte kollat in henne om jag sett hur gammal hon var – linserna låg hemma i toalettskåpet. Det där skrämmer mig. Tänk den dagen man skaffar egna kids och upptäcker att tjugo år äldre män – om än av misstag – kollar in dem. Fy fan. Bara jag tänker på det inser jag att jag kommer bli en jävligt beskyddande far.
Att läsa
måndag, juli 13th, 2009
Klockan är fem och jag vaknade precis. Nu väntar frukost och ett rejält pass på gymmet.
Ni läser mer av mig på Barstol, där jag skrivit en text om just att läsa.
Walk of shame
söndag, juli 12th, 2009Tidiga helgmornar bjuder tunnelbanan hem från kneget ett helt annat resesällskap än de vanliga morgonpendlarna. I stället för sneda blickar från något hårt sminkat butiksbiträde, som sitter rakryggad på sätet mittemot - livrädd för att den förmodade pundaren i grå träningsbyxor med kratrar under ögonen ska råka andas på henne, smälter man in bland alla walk of shame-brudar och hemåtvändande festprissar. Min ständigt halkande armbåge mot det minimala sluttande fönsterbrädet passar väl ihop med utsmetat smink och provisoriska hästsvansar tillhörande korta svarta kjolar.
Alla lager åker av vid den här tiden och i det här sammanhanget. Alla förväntningar som kvällen innan burit med sig har infriats eller krossats och nu återstår bara faktum och en redan påbörjad väntan på nästa helg. Och en kollektiv längtan efter vila i ett mörkt svalt rum.
Vid Svedmyra stiger en glad man i sextioårsåldern med rödflammigt ansikte och uppkavlad jeansjacka på. Han slår sig ner mittemot en ensam blond tjej i tjugoårsåldern.
”Tjena”, säger han och sträcker fram handen varpå hon reser sig utan ett ord och med trött blick och snabba steg på höga klackar förflyttar sig längre bak i vagnen.
”Nehej”, säger han och lutar sig tillbaka på sätet.
”Hallå där”, säger han till mig när han ser att jag iakttar honom.
Jag nickar och kostar på mig ett leende till svar väl medveten om att han inte kommer störa mig – fel kön – innan jag vänder blicken mot villorna som susar förbi utanför.
Mannen pyser upp en öl och jag undrar hur i helvete det kan komma sig att han har en öl kvar vid den här tiden. Han kan ju knappast ha sparat den för senare bruk. Min nyfikenhet tvingar mig nästan att fråga. Bara vetskapen om att jag kommer få dras med honom hela vägen in till Söder – oavsett kön - om jag inleder en diskussion hindrar mig.
”Det e fint det här ere”, säger han och skrockar som om han läst mina tankar. ”Å gott som fan.”
Knega natt
lördag, juli 11th, 2009Det är en märklig känsla att jobba natt och hamna vid sidan om det vanliga lunket. Passen är längre och det blir inte mycket tid över till annat än att knega, sova och träna.
Arbetstiden går däremot att använda på bästa sätt. Nätterna är i regel lugna och förutom att finnas där för gästerna när de behöver hjälp handlar det mest om att vaka över en monitor och hålla koll på larmen. Det blir således mycket tid över till att skriva och läsa.
Natten till i dag tog jag mig igenom halva Kärlekens brutala språk, av Alicia Erian – rekommenderas -och fingrade även på en egen text kring det outtömliga ämnet.
Går ni ut i kväll så ta några öl åt mig. I början av nästa vecka är jag tillbaka i normal rytm igen.