Skräpclownen

Ibland spelar slumpen en sådana spratt att det ligger nära till hands att skära av sig sin cyniska ådra med skalpell och köpa det där med ödet rakt av. Inte mer än tio minuter efter det att jag lade ut förra inlägget ringde det på dörren. Utanför stod ena halvan av grannparet som tog över katten.

Han berättade att polisen hade ringt och lämnat ett meddelande rörande katten på hans mobil – vi anmälde henne så klart till både katthemmet och polisen när hon kom till oss – och han var nyfiken på hur de kommit över hans nummer och om jag visste vad det gällde. Jag förklarade att det måste vara Jannike som lämnat ut hans nummer och jag inte hade någon aning vad de ville då vi separerat.

Det verkar onekligen en aning märkligt att polisen ringer angående en bortsprungen omärkt katt fyra månader efter att den kommit bort från sin tidigare ägare. Det känns inte som den typen av högprioriterade fall som får ligga öppet i väntan på vidare utredning.

- Du Larsson, fick vi inte in en anmälan om en bortsprungen katt på Söder i början av mars? Det ringde en orolig tant och sa att hon tappat bort sitt kräk vid den tiden. Släpper du allt annat och hugger tag i det på en gång.

Skulle inte tro det. Och är det så att kattfallen läggs på hög och betas av några månader senare kan de ju lika gärna skänka våra skattepengar till något rödvinsfyllo som kan skriva en dikt om saknad i stället.

Hur som helst talade grannen om att kattrackarn hade haft både öronskabb (något vi gav henne medicin mot när hon var hos oss) och mask, men att hon nu mådde bra och hade gått upp ett helt kilo. Så mycket för mina dystopiska visioner om den svaga länkens obevekliga öde.

- Du projicerar över din egen livssituation på katten, sa Karolina när vi tog en kvällspromenad runt Årstaviken.

Det må ha varit en kommentar lagd med glimten i ögat men det är bara konstatera att det förmodligen ligger ett uns av sanning bakom. Det är alltid mycket lättare att låta någon annan klä skott för ens oro över tillvaron.

Och katten, ja vi har tydligen mer gemensamt än vad jag kunde ana hon har till och med börjat blogga.