Ett vinglas föll i golvet. Men det orkade vi inte bry oss om. Vi hade för trevlig. I stället drog vi bara upp fötterna i soffan.
Skärvorna och rännilen av vin som sträckte sig mot sovrummet fick jag ta hand om senare.
Jag hade en vän, Maria, över på middag i går. Hon fyller år i dag och vi firade henne i förskott.
Bill Callahan och Elbow sjöng in natten och jag lagade min favoritstandard, saffransrisotto.
Det där hålet, som har hotat att äta upp hela kvarteret, lyckades vi undvika med förvånansvärd lätthet. Troll och annat oknytt gör sig icke något besvär.
Vin och fint sällskap är ett vapen så gott som något.
Tags: bill callahan, elbow, saffransrisotto
jag är fan så glad att du är tillbaka. trots att du aldrig var borta. fattar du?
skit samma.
bara skriv.
Kniven>> Tack! Jag fattar vad du menar och jag är glad att vara tillbaka. Det känns som att komma hem.
Kram