Kommentarer till Under eviga stjärnor

Av: David

David — Tue, 02 Jun 2009 22:00:55 +0000

K>> Beklagar sorgen, vännen! Kram

Av: K

Tue, 02 Jun 2009 21:55:15 +0000

I två år efter farmor dog var min farfar ledsen – sen kom han igen och hittade en egen livsrytm. Imponerande vid 92.I år skullr de haft 70-årig bröllopdag.
I söndags dog han 3,5 månad innan han skulle fylla 99… Min fina farfar.

Av: David

David — Thu, 28 May 2009 15:30:20 +0000

Kit Lizette>> Tackar!

Av: kitlizette

kitlizette — Wed, 27 May 2009 23:09:16 +0000

Oh sa fint!! *glad* I love bingo love

Av: David

David — Sun, 24 May 2009 08:27:15 +0000

K>> Förmodligen. Hoppas farfar klarar sig bra på egen hand – det måste ju vara en enorm omställning att förlora sin livspartner efter så många år.

Av: Anonym

Anonym — Sat, 23 May 2009 13:26:27 +0000

är vi sista generationen som har far- och morföräldrar som hållit ihop så länge….?
Mina farföräldrar träffades i skolan och höll ihop tills farmor dog strax innan de fyllde 90…nu blir farfar snart 99..

Av: David

David — Sat, 23 May 2009 05:24:38 +0000

Emily>> Det vetti tusan, allt verkar ju lite mer finare med ett nostalgiskt skimmer över sig och nog finns det fog för att tro att kärlek fortfarande kan blomma om man tar sig en ordentlig titt runt omkring. Tack för de vänliga orden!

Av: Emily

Emily — Fri, 22 May 2009 18:21:12 +0000

jag älskar sånt här. påminner mig om mina egna morföräldrar och deras kärlekshistoria. fan om inte kärleken var finare på den tiden, eller iallafall ärligare.

Av: David Ärlemalm

David Ärlemalm — Fri, 22 May 2009 16:58:35 +0000

Kniven>> Tack detsamma, hörru!

Jonte>> Kärlek är precis som så mycket annat något som går upp och ner. Min mormor och morfar har haft tur, men de har likt andra som håller ihop så länge fått utstå stora prövningar för sin kärlek. Ingenting kommer gratis. Jag vet ett annat äldre par som separerade efter 40 år tillsammans. Gubben sa att han ville leva sina sista tio år i frid. I det fallet kändes det närmast tragiskt att de hållit ihop så länge.

Jag kan hålla med dig till viss del men samtidigt har jag tusan sett alldeles för många dåliga och rent ut sagt vidriga förhållanden som har fått pågå alldeles för länge pga barn och andra omständigheter. Ibland kan avslut vara det enda rätta.

Men jag förstår ju hur du menar – det känns som om ingenting får vara för evigt nu för tiden. Det går ju knappt att gå på ett bröllop och höra alla löften utan att tänka ”visst, vi får se hur länge det här håller.” Alla mina vänner som gift sig är nu skilda. Inget höll längre än tio år.

Av: jonte

jonte — Fri, 22 May 2009 16:47:54 +0000

Visst, sann kärlek behöver inte vara för livet, men nog faan finns det sann kärlek som gör att man vill vara med varandra hela livet. Jag har sett så många fina äldre par som tar hand om varandra, är ömma mot varandra och intresserade av varandra. Hur många 20-30 åringar ser man som är så mot varandra efter förälskelsen?
Det är sorgligt att, inklusive mig själv, man behandlar varandra många gånger som luft, tar varandra för givet m.m. Det är andra tider, men jag ser ingen glädje i att knulla runt, byta partners vart sjätte år, eller söka bekräftelse i andra hela tiden. Jag är klar med den skiten

Av: kniven

kniven — Fri, 22 May 2009 16:16:35 +0000

helt magiskt skriver du vännen.

Av: David Ärlemalm

David Ärlemalm — Fri, 22 May 2009 15:53:18 +0000

M>> Nog är dom fina alltid. Tack, kiddo!

Vargakvinnan>> Tackar! På torsdag är det dags igen. Då spisar jag och Karolina musik på Nada. Kom förbi så festar vi hela natten igen!

Bea>> Dom hälsar tillbaka!

Jonte>> Det är andra tider. På deras tid gifte man sig liksom för livet. Det är lättare att skapa sig ett nytt liv i dag. Sann kärlek behöver ju inte vara för livet – även om deras varit av den typen.

Matt>> Den tror jag aldrig du har förlorat mannen!