Nu är allting ute. Redan i går kväll började vi kånka över saker till Jannikes nya lägenhet och vi fortsatte så fort vi vaknade i morse. Direkt från sängen till arbete med bara en kopp kaffe emellan. Efter första vändan hittade vi en varuvagn, av den typ som används vid transporter, övergiven på gatan. Den gjorde vår dag då det räckte med ytterligare två vändor för att få över de återstående sakerna.
Det är märkligt hur friktionsfritt allt löpt. Jag har varit med om tvåveckorsflirtar som innehållit bra mycket mera drama än vad vi har haft.
I natt vaknade vi till samtidigt och höll om varandra en stund innan vi somnade om. Inget sex. Inget snack. Bara en stilla omfamning som vi visste skulle bli den sista. Det var en fin stund.
I kväll spelar två vänner skivor på Snotty. Jag funderar på att smita förbi en sväng och säga hej, men sedan blir det en lugn kväll med ett glas vin och en bok. Jag vill suga lite på den här nya livssituationen. Fundera på vad som kommer härnäst. Osäkerheten känns väldigt attraktiv just nu.
du skriver som dig själv igen. om man nu kan säga så. det är bra. och sidan ser fin ut. även det är bra. jävligt mycket bra helt enkelt. och det är ju… bra. (snälla, få stopp på mig)
Citronmuffin>> Nej, för tusan, fortsätt! Du var ju inne på ett så trevligt spår där. Tack!
Jaha – så nu är allt som vanligt igen.
Känns behagligt.
Invant.
Mangobruden>> Lite fler gråa hårstrån, men annars är allt som vanligt.