I dag hände något mycket olustigt. När jag stod i duschen ringde det plötsligt på dörren. Jag väntade inte besök och skrek bara ut från badrummet, ”jag duschar”, för full hals.
Vem det var har jag ingen aning om. Jag hade nästan förväntat mig ett missat samtal på mobilen när jag kom ut. Men icke.
Därför. Vänner. Har någon av er vägarna förbi får ni gärna titta upp en sväng, men ring för tusan innan. Allt annat är verkligen inte okej.
Senast jag öppnade dörren vid en oanmäld påringning blev jag tillfällig ägare av en katt i tre veckor. Det är precis den typen av överraskningar man helst vill slippa. Eller att någon som förväntar sig en kopp kaffe och en pratstund bara släntrar förbi i något läskigt spontant infall. Sådant ofog uppskattas helt enkelt inte. Inte i mitt hem. Inte någonsin.
Som min trätobroder Jobst uttryckte det:
- Känns lite väl mycket 80-tal att bara dyka förbi och ringa på dörren, eller? Hate that shit!
Tags: dusch, jobst, kaffe, katt, oväntat besök
[...] efter att ha läst Davids inlägg om oväntat besök och spontanitet, jag har den motsatta åsikten. Alla är varmt välkomna att spontant besöka mig när de vill, så [...]
Jag vet! Och eftersom man inte har nått titthål så kan man knappast sålla bland alla dessa ovälkomna påringare heller. Vad är grejen med alla denna spontanitet? It creeps me out.
Malici>> Det där låter fint i teorin, men i praktiken är det ju precis tvärtom. Besök vill man känna till i förväg.
Emily>> Precis. Saknar också titthål och man vill ju inte framstå som en misstänksam pensionär som ställer frågor bakom dörren och håller på. Nej, världen blir mycket enklare om folk tar hänsyn till vanligt hyfs och hör av sig i förväg.
Mitt tips, om du har brevinkast som jag, är att försiktigt kika ut genom detta och bedöma personen baserat på dennes skor. Kan funka eller bli jävligt pinsamt beroende på hur skillat man gör det.
Emily>> Det går inte, inkastet har liksom en lutning inåt. Men tanken var god!
[...] ringer telefonen, det var David– mannen som hatar oanmälda [...]