Jag är dålig på att ha för mycket tid över. Det låter som ett otroligt lyxproblem, jag vet, men så är det. Förra veckan knegade jag på kortis fem dagar och var ute och barhoppade i princip varje kväll. Den här veckan jobbar jag mindre och hade tänkt ta det något lugnare kvällstid. Genast kommer en gnagande oro som ett brev på posten. En rastlöshet utan riktning eller mål.
Det står böcker och väntar i bokhyllan. Jag vet att det inte krävs mer än att jag ska plocka ner en av dem och slå mig till ro under lampan för att jag ska svepas iväg. Ändå låter jag dem stå. Det finns texter jag vill skriva. Och visst, i ärlighetens namn skriver jag väl mer än någonsin just nu, men det är så ofokuserat.
I stället hasar jag omkring här hemma i grå träningsbyxor och sörplar kaffe. Kliar mig förstrött på magen. Tar en kaviarmacka. Läser nättidningar. Funderar på att ge mig ut och jogga men beslutar mig för lite mer kaffe. Ja, ni förstår.
Ingenting blir gjort.
Jag har inte funnit mig tillrätta i den nya livssituationen ännu, inte lyckats skapa nya rutiner. Jag funderar på att göra någon form av schema att följa. Strukturera upp skiten.
Planen var ju att utnyttja den här tiden till att ta skrivandet till nästa nivå. Att påbörja något nytt. Skriva ett gäng noveller eller kanske driva på någon av de andra idéer man haft men inte ansett sig ha tid att genomföra. Det är nu möjligheten och tiden finns.
Jag blir så trött på mig själv. Skärpning. För fan.
Gör ett löjligt enkelt schema, då skiter man inte i det lika lätt (tror jag, som ändå skulle misslyckas med samma uppgift): Schemalägg två timmar då du ska skriva bara. Varken mer eller mindre. Då kan du löka och äta kaviar resten av tiden, men ändå ha två sjukt effektiva timmar. Annars har man hur mycket tid som helst att disponera och därför också möjligheten att skjuta upp allt hur länge som helst.
I hear you.
Eric>> Igår kväll satt jag och fingrade med ett litet schema. Tre punkter tänkte jag från början att det skulle innehålla, men sedan kom jag fram till att det var svårt att hitta ytterligare en som var lika viktig som de första två.
1. Promenad.
2. Skriva tre timmar.
Trots att det alltså bara rör sig om två punkter har jag däremot inte lyckats komma fram till i vilken ordning jag ska ta dem. Och då ska du ändå veta att jag lagt betydligt mer omfattande dagscheman till boende när jag arbetat inom vården.
Citronmuffin>> Bra.
Nummer 1 kan bli att följa listan till vilket pris som helst. Och promenad är alltid bra innan man påbörjar skrivandet. När jag tar mina entimmespromenader händer det alltid något vid cirka 40 minuter. Som att det frigörs en massa endorfiner eller nåt annat kemiskt ämne som gör att allt klarnar. Jag sneddar upp på Hornsgatan efter att ha gått till Tanto och idéerna lossnar och formuleringarna tar sin början. Ha ett litet block med dig! Sen: hem och skriv. Lycka till!
Själv tar jag en öl. Då brukar det lossna.
Marla>> Det låter som god idé – både att följa listan och börja med promenad. Hoppas allt är bra med dig o magen!
Ior>> Vad lossnar? Du däckar ju efter en öl.
Look who’s talking…