En liten kramp i hjärttrakten, ingenting stort, men tillräckligt för en blå kväll. Det fanns någon där. Någon som var på samma nivå – som inte heller var ute efter någonting bärande eller bestående.
När jag fick veta att det icke bestående var över redan nu högg det emellertid ändå till. Jag hade liksom sett fram emot att få vara nära henne igen.
Nåja.
Tack för den här tiden. Det var fint.